Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Sova i bänken

'Låt barnen komma till mig' och 'Himmelriket tillhör sådana som de' sade Jesus en gång, påstås det. Så är det kanske. Men inte fanken (ursäkta!) tillhör svenska kyrkans gudstjänster ungarna!

För några veckor sedan så var familjen Penning på ett dop och våra barn var med. Och hur tråkigt på en skala är det att sitta där i träbänkarna, yla till en tramporgel och vaggas till sömns av en präst vars glöd har sett sina bättre dagar?

Är det konstigt att folk lämnar kyrkan? Jag menar, att om det åtminstone hade varit lite KUL att gå i kyrkan? Tyvärr sitter den envist fast i ett gammalt slutkört koncept.

Som jag tidigare nämnt så är jag på väg att lämna svenska kyrkan. Åtminstone hycklar jag inte som många som går till kyrkan på julotta eller firar bröllop där och sedan aldrig går dit däremellan. Bästa beviset för att kyrkan inte är barnens forum är just gudstjänsterna där de stackars små lider och bara vill därifrån.

Dessutom får jag det allt svårare med människor som påstår sig sitta inne med den enda 'sanningen'. Lika besvärligt tycker jag att det är med politiska partier så som kristdemokraterna. Det är synd att de är med i alliansen. Religion är en privatsak som inte har i politiken att göra, inte heller i de samhällsgemensamma verksamheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

  1. Kyrkan är inget ställe där några anställda ska underhålla. Kyrkan är hela församlingen och är du med så är det DITT jobb att se till att församlingen har gudstjänster för barnen. Så gör vi hos oss, barnen har egen samling med lek och skoj och undervisning på sin nivå medans vi vuxna har vårt.....vi turas om att ha hand om barnen.

    SvaraRadera
  2. Att gå i kyrkan är verkligen inget man gör frivilligt. Jag har gått ur kyrkan sedan något år tillbaka av två skäl:
    1. Ekonomiska
    2. Bristande tro samt att jag har svårt att helt enkelt att förstå mig på "konceptet", känns väldigt förlegat.

    Min sambo är katolik, men några religiösa diskussioner har vi aldrig haft. I samband med att vår dotter döptes blev det lite strul i och med att jag gått ur svenska kyrkan. Min sambo ville att lillan skulle döpas så det blev i en katolsk kyrka.

    Nu ska hon faktiskt börja på ett katolskt dagis hör och häpna. Å andra sidan är orsaken enkel, dagiset verkar efter vad jag ha sett vida överlägset kommunala alternativ. Skillnaden mot där hon har gått fram till nu är enormt stor på alla plan. Barnen verkar mycket harmoniska, personalen var mkt engagerad och kunnig och barnen stimulerades etc. Efter att ha besökt detta dagis, tvekade jag som icke kristen inte en sekund på att anmäla henne där. Det var mkt svårt att få en plats men eftersom lillan är döpt i den katolska kyrkan löste det sig till slut.

    Om jag inte kommer ihåg fel ska man gå ur 1 november (?) ur kyrkan om man inte vill betala skatt för det kommande året. värt at lägga på minnet...

    SvaraRadera
  3. Själv gick jag ur kyrkan för 4-5 år sedan. Både jag och sambon har klivit ur och vi vill gifta oss "borgerligt" istället.

    SvaraRadera
  4. Hej Nineve! Du har nog rätt - underhållningen är ju ändå synnerligen undermålig. Vad går barnens samlingar ut på, förresten?

    Familjeekonomi, det låter sorgligt och oroväckande att ni känner att ni måste välja ett religiöst färgat alternativ före kommunalt alternativ för att få kvalitet i barnomsorgen.

    Patrik, vilka motiv hade ni att lämna svenska kyrkan?

    SvaraRadera
  5. inte helt lätt att komma ur kyrkan bara. Jag lämnade in papper bevittnat och allt förra året på våren, men har inte kommit ur där än. Vad gör man för att gå ur kyrkan?

    SvaraRadera
  6. Per,
    Vi är helt enkelt inte troende.

    För mig skulle det kännas helt fel att stå vid ett altare på mitt bröllop och som tur är så känner min sambo likadant.

    Däremot skulle jag gärna betala en slant för att bevara kyrkorna som byggnader men tyvärr finns det mig veterligen inget sätt för mig att rikta min betalning direkt mot byggnaderna.

    SvaraRadera
  7. tillägg:
    Det var aldrig riktigt frågan om ekonomiska skäl för min del. Mer ett ställningstagande.

    SvaraRadera
  8. Per syftet är det samma som för de vuxna, det är under predikan de har sin samling. Fast på ett sätt som passar barnen bättre...med lek och sång och inga krav på att sitta still o va tyst. De får lära sig om Bibeln och om kristen tro.

    SvaraRadera
  9. Visst blir det tråkigt för barnen, men själv tycker jag både det kan vara fantastiskt stämningsfullt och emellanåt fanatiskt tråkigt...
    De måste hitta en balans och det där beror endast på prästen. Har gått på konfirmationer flera år (3) i rad i smma kyrka och församling, och 2 var roliga och skickade med en god känsla hem. Men en med en annan präst gav bara trädsmak och ett nerstämt humör:)
    MEN nu till det viktiga, om du inte redan vet:du måste går ur före 1a november i år för att slippa betala nästa år.
    Själv ska jag vara kvar av den anledningen att jag ändå tycker att kyrkan går som en röd tråd genom livet för mig, närvarande vid alla viktiga händelser. Barnens dop, min vigsel, barnens konfirmation och sen börjar det om med barn och barnbarn.. Och avslutas med min begravning..
    Men jag köper dina argument.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg