Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Fotboll och självkänsla

Något som gör mig heligt förbannad är att principen 'Lika arbete - lika lön' inte fungerar i Sverige. Världens mest jämställda land.
Varför har kvinnor i praktiken lägre löner än sina manliga kollegor? Är kvinnor inte lika duktiga? Vem säger det? Förbaskade patriarkat!

Jag är pappa till en nioårig tjej som är min ögonsten. Under hela sin uppväxt har hon fått veta att hon är bra, att hon kan och att hon är lika mycket värd som alla andra - inte minst killarna i klassen. Nu vet inte jag om det har varit orsaken till resultatet idag, men hon är en glad, harmonisk tjej med en stark egentrygghet och självkänsla. Jag hoppas så klart på att det ska hålla i sig.

Min dotter spelar fotboll, både i ett lag där hon är enda tjejen och så ett renodlat tjejlag. Hon vill vara med i båda. När det är träning på helgen så kan hon först träna med ett lag, sedan sitta och läsa och äta en macka tills det är dax för nästa träning med lag nummer två. That's the spirit! Stolt pappa.

Nu är jag nybliven lagledare för tjejlaget. Eftersom jag egentligen inget kan om fotboll så är det tur att jag har dugliga tränare i två tonårstjejer som själva spelar aktivt. Dessutom är de så klart tjejernas hjältar; ett par bra förebilder för dem att kanske identifiera sig med? Min roll är mer administrativ men jag kanske får vara stand-in ibland och köra en träning emellanåt.

Jag känner det även i fallet med dessa tjejer att det ska gjutas självförtroende hos dem när de spelar fotboll. De ska få veta att de är bra, att de kan och att de är en viktig kugge i laghjulet. Allihop! Det är mitt uppdrag!

Snart är de på väg upp i tonåren, och för vissa kan detta bli en stormig period. Jag tror att om de har en grund av solid självkänsla så kommer det att bli lättare för dem.
Därefter ska de någon gång ut i arbetslivet. Och då vill jag att de har jeflar anamma att begära lön efter arbete! Misson complete! :-)

Kommentarer

Populära inlägg