En ekonomisk julsaga

Nu infann sig några dagars julefrid. Och just idag tänkte jag återanvända en liten text jag skrev för flera år sedan och som är lika aktuell idag.Vissa saker går aldrig ur mode? Det här blir också mitt sista inlägg före jul och min varmaste julhälsning till er alla. Njut och glöm bort att stressa.

Nu lackar det mot jul. Några få dagar kvar! Härligt. Ingen snö hos oss men det är det sällan till jul hos oss.

Och vad står på er önskelista till tomten? Eller ni har inte skrivit någon i år? Det har inte jag heller eftersom jag ändå aldrig får det jag önskar utan får köpa det själv. Men det gör inget.

Det är ju populärt med både små julsagor och rimlekar på ekonomiekollegor här på nätet, men jag tänker inte ens försöka mig på att knåpa ihop något sådant. Däremot så ska ni får en torr ekonomihistoria som jag funderat på och som ni kan ta med er framöver och också fundera kring. Här kommer den.

Vad är en dag i ditt liv värt i reda stålar?

Ja, visst är det torrt. Men ponera följande.

Strax före din entré till jordelivet så fick du av Grand Master Deliver Baby Service (eller storken, Gud eller någon annan välvilligt inställd) ett formulär där du fyllde i hur många levnadsdagar du ville köpa. En dag på jorden är inte ett fynd precis, utan det kostar en rejäl slant att få vara med och se solen gå upp och ner. En dag kostar det du väljer att inte fylla den med! Egentligen hutlöst!

Så här går det till:

Jo, du får ett skuldebrev, mycket finurligt. I det finns det villkor kring hur återbetalningen skall ske. För varje dag som du sett till att göra till en så bra dag det bara går, genom att njuta av den och verkligen känna att när dagen är över att 'det här var en härlig dag' - då skrivs skulden av för den dagen. Däremot om du 'sabbar' en dag i ditt liv genom att sura dig igenom den - då rycks den sista biljetten i ditt 'dagshäfte' bort. En dag närmare slutet, det vill säga.

Efter 'affären' ifråga bar det iväg till vår värld. Du hade köpt ett antal dagar, men dessvärre var antalet något du inte längre mindes. Jag vet att jag förbrukat ungefär femtontusen dagar så här långt, inte helt osannolikt hälften av dem jag har i mitt 'daghäfte'. Varje morgon så rycker vi ut 'en dag' ur häftet och erhåller en dag att förbruka eller förvalta. Usch, mitt häfte ter sig allt luftigare!

Men det är ju härligt att leva, smakar det så kostar det. Prislappen är den samma oavsett om du väljer att se varje dag som en bra dag eller inte.

Men så en vacker dag (eller en ful, om du så väljer) kommer Döden och ska hämta dig! Huga!

Kanske blir du livrädd och tänker att 'men hjälp, jag har ju inte hunnit med, allt jag ville göra, skulle göra, allt jag skulle säga till mina nära och kära, allt, allt, allt.. som jag inte gjort för att jag trodde jag skulle hinna sen..'. Sannolikt så om för många dagar gått till 'spillo'.

Döden är dock en affärsman (eller affärskvinna) och har en orderbok där du kan teckna dig för bonusdagar. Och de kostar precis så mycket per styck som du är beredd på att betala för dem (Döden går inte att lura, dessutom kan han spela schack).

Frågan är då: om Döden kom till dig idag - hur mycket hade du velat betala för fler dagar att leva?

Pengarna måste finnas, inga SMS-lån till Döden inte, så personligen hade jag gladeligen betalt allt jag hade för en enda dag till.. häpp! En levnadsdag är en aktie att satsa på, eller hur?

Det var min saga det. Hoppas den inte förstörde julstämningen för er?

Hörde imorse på P1 då en reporter intervjuade en dam på hela 103 år, och ställde då frågan till henne om 'när den bästa perioden i hennes liv hade varit?'. Utan att tveka en sekund så svarade tanten glatt: 'Alltid nu, alltid nu.'

En härlig, underbar livsinställning! Jag tillönskar alla Er den bästa julen hittills i era liv! Jag hoppas ni får både avkoppling, julefrid och många glada tillfällen framöver. Vi hörs och ses!