Ett rikare liv utan kiv

På semestern hade jag med mig Charlie Söderbergs 'Ett rikare liv!' och eftersom mina ekonomie medbloggare är duktiga på att recensera ekonomilitteratur så vill inte jag vara sämre.

Jag inleder med att visa min griniga sida.

Boken var ju en rätt tunn sak. Den varade tyvärr endast två kvällar. Och tyvärr, Charlie, du är bättre på pengar än på att författa, för jag tyckte att det saknades knorr och finess för att hålla mitt intresse uppe några längre stunder. Fast jag får kanske skylla en del på rött vin, mycket frisk luft och en skön träningsoverall. Sedemera så kände jag inte att boken var riktad till mig. Snarare mer till en bredare publik som snappar upp boken på rean, läser, nickar gillande och sedan ställer den i bokhyllan och glömmer bort den. Ungefär som många andra 'shape up'-böcker i skiftande ämne som bantning, yoga eller populärpsykologi.

Och då till det positiva.

Jag gillar verkligen avsnitten kring 'aktiv utgift', 'passiv utgift' och 'tärande tillgångar'. För er som inte läst boken så handlar de två första termerna om hur mycket en utgift ger dig något tillbaka, om den är värd sitt pris och om den bringar energi i ditt liv. På spiken egentligen vad mina egna ekonomiska funderingar handlar om; hur kul per penning? Den tredje termen, tärande tillgångar, som handlar om de så kallade investeringar vi anser oss göra som egentligen är en kostnad - tills vi säljer dem. Jag kommer att i min Excelkalkyl plocka in bokens fina fördelningsdiagram.

Så om jag summerar; boken var inte värd sitt pris, men inte heller utan visst värde. Men jag läser inte om den heller.

Charlie, när ser vi dig i Lyxfällan härnäst?

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomilitteratur, lyxfällan, charlie söderberg