Herr Pennings känsla för snö

Ah. Åter i etern. Jag har saknat min blogg under skidsemestern. Borta bra men hemma bäst? Nja, semestern var ett efterlängtat avbrott ifrån grottekvarnen. Men nu sitter jag här framför datorn och skriver mitt första inlägg på över en vecka. Det känns nästan som om det ligger lite damm över tangentbordet, faktiskt.

Dessutom är jag oerhört disciplinerad idag, eftersom jag tvingat mig själv till att FÖRST skriva mitt inlägg INNAN jag läser alla inlägg i era fantastiska bloggar jag följer och sedan kollra bort mig i kommenteringsträsket. Min Google Reader talar om för mig att ni, mina ekonomie kollegor, har skrivit 224 (!) inlägg sedan jag läste senast, så ni har verkligen varit oerhört flitiga. :)

Det känns som om jag är fullproppad med inlägg. Jag tror att jag har funderat ett antal timmar i skidliften på olika tankar och funderingar kring privatekonomi. Men jag inleder här med tankar kring skidsemester.

Att åka på skidsemester som familj är väldigt dyrt, vill jag hävda. Familjen Penning bestående av två vuxna och 2 barn kan kanske stå som någon slags norm för hur en medelbarnfamilj ser ut i Sverige idag. Och inför denna semester var den ekonomiska planeringen lika dålig som den alltid varit; vi har ingen sparplan för just semesterkontot. Men med hjälp av några nödrop och en liten bonusutbetalning från mitt jobb så drog vi runt den. Den kritiska ekonomiska genomlysningen efteråt återstår att göra för revisor Penning, dock.

Men liftkort, skidskola för barnen, hyra skidutrustning och resa till skidorten var inte billigt. Lite roligt var dock att vi kunde utnyttja aktieägarerabatten på 15% hos Skistar, det kändes trevligt. Vi valde att ta med mycket av maten för veckan, vilket avsevärt gör det billigare än att äta ute varje dag. Men varje dag som vi promenerade till backen och passerade bilparkeringen kunde jag konstatera att flertalet av semesterfirarna där vi var inte tillhörde de mindre bemedlade. Nej, jag tror att skidsemester väljs nog bort av många på grund av just kostnaden.

Och det är synd, för att åka skidor är bra för kropp och själ, det lär barnen att en aktiv fritid är något positivt, man får massor med frisk luft och fantastiska vyer att spara i sitt interna fotoarkiv. Man får god aptit, sover gott, man får rosor på kinden och livet känns gott. Det är sällan jag funderar så lite på några bekymmer som när jag åker skidor. Jag tror att huvudet mår bra av en stunds 'idle mode'.

Jag hoppas att alla ni har haft möjligheten att åka på skidsemester. Om inte, så rekommenderar jag att prova - åtminstone en gång. Jag tror inte att ni ångrar er.

Nog av prat, nu ska jag läsa intressanta bloggar en stund. Må väl!

Läs även andra bloggares åsikter om skidsemester, skistar, semester, skidor