Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Litet bo jag sätta vill

Man börjar bli van att börsen åker upp och ned som en jojo, den ena dagen efter den andra. Just idag är det uppåt. Nu väntar 'alla' på den amerikanska riksbankens räntesänkning, en sänkning i en storleksordning som signalerar både desperation och beslutsamhet samtidigt. En sänkning med en hel procent sätter den nya räntan till 2 procent, så nu närmar sig det här styrmedlet sin yttersta gräns.

Det pratas om köpläge lite här och där, men vi är mitt i månaden så det finns inga pengar att handla med. Så jag får fundera kring annat. Och då återkommer jag ofta till bostaden, den här 'tärande tillgången' vi bor i. Man ska bo någonstans, och de flesta belånar sina bostäder för att kunna förvärva dem. Likt våra amerikanska bostadkollegor, som det dock inte gått något vidare för så här långt.

'Den som är satt i skuld är inte fri'. Nä, det är nog så sant. Men att amortera av sina bostadslån helt och hållet vet jag inte hur många som gör. Eller kan.

Jag valde att lyfta ut vårt hus ur balansräkningen så som en tillgång. Samtidigt har jag bestämt att investeringar i bostaden så som renovering eller dylikt ska tolkas som ett sparande, det vill säga hamna i min kategori Spara. Drift och lånekostnader ligger kvar som en kostnad. Däremot tänker jag redovisa husets uppskattade värde, både före och efter avdrag för belåningen. Det tycker jag är intressant att veta.

Ett marknadsvärde på ett hus finns det så klart många sätt att räkna på, men min egen modell blir enligt följande:

Lägsta mäklarvärdering jag erhållit + renoveringskostnader + 1% för inflation. Den värdering jag fick för några månader sedan var minst 2 200 000 kronor.

Jag vet inte vad ni anser om hur högt en belåning av en bostad bör vara, men min egen filosofi är att helst inte belåna över halva marknadsvärdet. I förlängningen vill jag helst vara helt skuldfri - precis som Göran.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

  1. Det kan kanske vara ett tecken på att jag än så länge är ung student utan några problem med pengar och med väldigt små utgifter. Men är verkligen lån, framförallt bostadslån, så mycket att hänga upp sig på? Jag var under det intrycket att bostadslån rent skattemässigt var riktigt fördelaktiga. Att ha ett stort sparande vid sidan av sina lån, samtidigt som lånen är avdragsgilla, är ju definitivt inget dåligt alternativ ifall man har en bra säkerhetsmarginal gällande inkomster/utgifter.

    Mvh David

    SvaraRadera
  2. För mig i glesbygd/avfolkningsbygd så är det självklart att hålla nere lånen. Det finns inga garantier för hur marknaden ser ut om några år. Vi ska sälja när yngsta barnet lämnar gymnasiet om 4-5 år vilket ju ser ut att bli i en lågkonjunktur med låga priser. Det finns i kommuner runt om mig folk som i princip blir fast i sina hus pga lån och dålig bostadsmarknad.

    Så vi har amorterat ner till en fjärdedel av dagens marknadsvärde. Där anser jag att risken är noll för att en försäljning inte ska täcka lånen (jag kan ha fel). Kommunen jag bor i har minskat med 25% på 10 år då blir det bostäder över.

    Lite annorlunda läge gissar jag jämfört med er i storstäder..

    SvaraRadera
  3. När det gäller hur "rik" jag är, räknar jag in bolånet. Annars räknar jag inte med huset i vår ekonomi.
    Jag bor där och boendet ska kosta nått!
    Jag väljer att "hyra" av mig själv.
    När jag en dag säljer eländet ska jag beräkna ev vinst och införa den bland mina tillgångar.

    //KM

    SvaraRadera
  4. David, det är viktigt att inte belåna över taknocken bara. :)

    Kerla, jag har hört att under taxeringsvärdet hamnar man aldrig, så vida man inte börjat odla potatis i vardagsrummet. ;)

    Karriärmorsa, att hyra av sig själv? Ingen dum idé faktiskt för balansräkningen. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg