Vi tittade på ett hus i helgen med utgångsbud
3 700 000 kronor. En herrans massa nollor! Lyckligt nog var det inget intressant alls, och i mina ögon allvarligt överprissatt. Det känns nästan som om folk är i ett rus och varken säljare eller köpare ser vilka enorma belopp det är som man spelar med? Dessutom spås fallande
priser.
Jag kände mig rik och lycklig över vårt eget hus. Och fast vi endast har bolån runt miljonen så känner jag ett behov av att öka på amorteringstakten. Att räkna på hur mycket ränta man betalar över exempelvis 30 år är en spännande övning, det kan rekommenderas. Du ska se hur kul det är att betala MER i ränta än vad hela lånet är. Svart humor?
Jag tror att det finns en och annan villaägare, eller bostadsrättsinnehavare, där ute som har bostadslån, amortera mycket lite och har satt sina besparingar i
räntefonder för stunden. I mina ögon, en sämre idé.
Vi har ett uppskattat värde på kåken i dagsläget. Och när jag räknade på 1% inflation och ingen annan värdeförändring så skulle huset öka med över
2000 kronor i månaden i pris. Just nu verkar det som om det är
vikande prisutveckling, vilket är nog så sunt. Tittar jag då på Mäklarstatistik under perioden 1996 till 2007 så har K/T talet i en nästan spikrak kurva gått från 0,6 till 1,9, för min kommun för att förtydliga. Prisutvecklingen på ett år är
4%. Om jag räknar på att vi bor på en hälften så attraktiv plats och sätter en prisuppgång på
2% ger detta över
4000 kronor i månaden.
Därför frågar jag mig - hur kommer man in på bostadsmarknaden idag? Att spara ihop en kontantinsats verkar helt fruktlöst. Låt oss säga att ett yngre par skulle vilja köpa vårt hus och att de behöver en insats på
10% för att banken ska godkänna lånet. Då måste de spara över
600 kronor i månaden för att bara hålla inflation och marknadsvärde stången. Allt därutöver blir insatsen. Fy bubblan.. Och vårt hus är ändå inte i närheten av vad folk betalar för sina hus idag.
Så nu sitter vi här i vårt kök och planerar semestrar, kanske bygga en pool och fixa till taket - tack vare små lån.
Läs även andra bloggares åsikter om
bolån,
marknadsvärde,
kontantinsats,
hus
Jag som går i husköpartankar blir riktigt deprimerad av dagens bostadsmarknad.
SvaraRaderaJag fattar inte hur folk kan köpa hus för flera miljoner och glädjeligen gå till banken och låna så mycket som möjligt.
Det där med att amortera är ju enligt deras mening ganska onödigt.
Men jag kan tänka mig att de inte är som oss som sitter och räknar på vad den totala räntan blir om man lånar si och så många miljoner på si och så många år. Svart humor är precis vad det är;-)
Ja fi sjutton för bopriserna idag. Vi vill köpa ett hus i framtiden, men vi har beslutat att vänta en sisådär 5 år kanske. Då hinner vi kanske skrapa ihop en kontantinsats och hoppas på att priserna inte har stigit ännu mer. Man vill ju gärna ha ett hus som man faktiskt kan betala av under sin livstid.
SvaraRaderaGrejen är den, att tidigare bolån till mångt och mycket har amorterats bort av sig själva i och med att vi har gått från ett samhälle med såväl hög ränta som hög inflation, till att vara ett samhälle med låg ränta och låg inflation. De som tog upp lån för mer än 15 år sedan har fått väldigt mycket gratis med andra ord.
SvaraRaderaJag tror inte det är alltför positivt att haka upp sig på hur mycket ränta man kommer betala totalt under sin livstid. Kanske är det så att du har ett högre förväntansvärde på något annat ställe än via en husamortering? Även om jag förmodligen färgas av ungdomlig naivitet, så ser jag egetnligen inget hinder med att ha stora lån på en fast tillgång (som ett hus) för att samtidigt spara vid sidan av - rent skattemässigt är detta också fördelaktigt i och med att man får dra av på lånekostnaderna.
Mvh David
Jag haller med om att det ar trakigt att det ska vara nagot sa nastintill overkomligt dyrt. I London ar det valdigt mycket prat om hur forstahandskopare helt enkelt tvingas ut ur staden eftersom det ar nastintill omojligt att kopa.
SvaraRaderaTur vi ska leta hus i Smaland, dar ar det mycket billigare!
När jag köpte min lägenhet 2005 så hade jag arbetat och sparat pengar i typ 3.5 år först och hade fått ihop runt 250 000 kr. Innan dess bodde jag först hemma hos mamma och pappa och därefter i en lägenhet jag hyrde i andrahand och slutligen en snabb sväng hem till mamma och pappa igen innan jag fick flytta in i min lägenhet.
SvaraRaderaJag la ner rätt mycket tid på att leta lägenheter och jämföra priser i området. När jag väl hittade en lägenhet som jag kände att denna vill jag verkligen ha så var det en lägenhet med väldigt långt till inflyttning. Man var tvungen att vänta ett halvår efter det datum den såldes till att man fick flytta in. Detta medförde naturligtvis att färre ville ha den trots att den var i väldigt bra skick och den gick ca 100 000 kr lägre än liknande lägenheter i området.
Det medförde att jag fick en lägenhet värd runt 850 000 kr för endast 750 000 kr och behövde ”bara” låna 500 000 kr. Sedan jag köpte min har liknande lägenheter i samma förening sålts för över miljonen. Men med tanke på att bostadsmarknaden är på väg nedåt så blir väl ett mer rimligt värde runt 900 000 – 950 000 kr.
Jag måste dock säga att jag inte ser det som någon självklarhet att det där unga paret i ditt exempel ska köpa ett hus. Vist har dom möjlighet till det så varför inte, men det är knappast någon självklarhet. En tvåa eller tre, dvs en vanlig bostadsrätt känns mer rimligt för ett ungt par medan de bygger upp sitt liv och ekonomi. Då lär de också hinna med att spara en hel del om bägge arbetar.
Mina planer för ett eventuellt hus i framtiden är att fynda vid en framtida fastighetscrash men det är naturligtvis omöjligt att planera något sådant på riktigt då man aldrig vet vad som inträffar i ens liv i framtiden.
Som kommentar till alla kommentarer (!) så vill jag säga att inte ett helt litet antal yngre par köper hus och lägenheter med väldigt små marginaler i sin ekonomi. Och sedan väljer de bort helt att amortera. Och inte är inflationen till någon större hjälp, så som David påpekade.
SvaraRaderaVisst är det surt att försöka få ihop till kontantinsatsen, inget snack om det...
SvaraRaderaMen utan lånemöjligheter är det verkligen omöjligt att äga sitt boende, förutom för ett priviligierat fåtal.
Jag har inga problem med att jag är skuldsatt för att ha kunnat skaffa mig en universitetsutbildning eller en egen bostad. Självklart ska man inte ta sig vatten (lån) över huvudet.
Jag amorterade hårt i början på mitt bostadslån, vilket i efterhand känns som ett dåligt sparande (med tanke på börsens uppgång, ty börsen hade varit alternativet). För tillfället betalar jag bara räntan, men jag vet inte riktigt vad som är bäst...
Carolus
hej!
SvaraRadera10% på 1miljon är väl absolut inge problem att få fram?
inte 10% på 3miljoner heller.
inte 10% på 3miljoner heller.
problemet är ju den totala avgiften varje månad på villor som ligger i 2-3 miljonersklassen:
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/132284
just denna hade jag MYCKET väl kunnat tänka mig!
vi ska åka och titta på den faktiskt.
Vår bank gav oss ett lånelöfte på alldeles för mycket, som jag ser det, pengar. Jag har inte alls för avsikt att låna så mycket, även om banken säger att vi har råd. Men jag är också förvånad över hur många det är som tycks låna på marginalen. Hur vågar de? Och framförallt, hur kan de lägga alla pengar på att bo ... fast det är ju en prioriteringsfråga.
SvaraRadera