Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak...
8 kommentarer
Läs mer
Etiketter

Var är pappa, mamma?

Jag blev både bestört och illa berörd när jag hämtade in gårdagens post. Det fanns ett litet kuvert till mig personligen, och det visade sig vara ett tackkort för mitt deltagande i sorgen efter en hädangången make och pappa.

Jag tycker det känns väldigt tungt eftersom kortet onekligen har kommit fel. Adressen var visserligen rätt men det var en annan Per som skulle ha kortet.

Sorgligt eftersom jag nu inte vet vem som verkligen skulle ha det, det finns ingen avsändare och det brukar det heller inte göra på dylika kort. Jag önskar att jag kunde hitta rätt adressat.

Män och pappor i min ålder, eller yngre för den delen, dör faktiskt från sina familjer i förtid. Ja, kvinnor och mammor också. Det är tragisk och sorgligt. Så tänk på din hälsa. Det finns människor som behöver dig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Skicka inlägg
Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym26 oktober 2008 kl. 13:20

    Att få barn är en stor upplevelse. Plötsligt har du många runt dig som är lika viktiga eller kanske ännu viktigare för dig än du själv är. Du blir rädd för att mista dem. Men du blir också rädd att det skall hända dig själv något, du vill inte dina närmaste så ont. Så kom i håg bilbältet, reflexen, hjälmen eller vad det nu är, som kanske kan bidraga till att du får vakna upp i morgon med hela din familj/vänner runt dig. Vi kan ju inte skydda oss mot allt här i världen, det visar ju det brevet som kom i din brevlåda. Men iallafall har jag har blivit mindre benägen till att ta dumdristiga chanser. Så ser du nån som cycklar runt med hjälm och extra reflexer, så är det nog jag som är ute på tur.

    SvaraRadera
  2. Per Penning27 oktober 2008 kl. 15:01

    Grön, glöm inte armbågsskydd, knäskydd och tandskydd! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg