Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Ett ofrivilligt köpstopp

Ja, vem vet hur ekonomin blir under det kommande året?

För min del blir det nog strama tyglar med allt elände som väntar. Jag kan bara känna att jag vill bromsa alla utgifter, helt enkelt göra ett fullständigt köpstopp - inte lägga ut en krona. Jag väntar på stormen och spikar igen fönsterluckorna. Alla sparplaner går upp i rök och istället måste jag lära mig att gå runt med ett enmanshushåll.

Att dela på en privatekonomi som familjen Pennings har många svårigheter. Först de mindre praktiska tingen, så som autogiron och gemensamma utgifter så som barnomsorg och inkomster som barnbidrag. Sedan två bilar, ett hus som jag vill försöka behålla och bo kvar i ett tag tills huspriserna repar på sig, samtidigt som jag ska reparera det så gott det går - måla läppstift på liket.

Jag har påtalat för fru Penning att jag vill göra ett avslut så fort det är möjligt. Att vi skiljer oss och gör bodelning och ekonomiska avslut. Det kanske låter så definitivt och kallt men den olycka jag känner och sorgen jag har är så påtaglig att jag behöver det här. Ska vi dela på oss så gör vi det i så stor omfattning det går. Gemensamt har vi våra barn livet igenom, men det ska vara det enda. Med två svåra år bakom oss så kanske vi nu kan nå fram till några goda år igen, för var och en? Jag vet inte om det är möjligt dock..

Det är så förbannat krångligt det här med bostaden, som ett exempel. Om jag bor kvar så måste jag lösa ut fru Penning och då behöver vi värdera oberoende, beräkna en 'fiktiv' kostnad för försäljningen (huset säljs inte nu men en vacker dag så ska även jag lämna det), lagfartskostnader och förbättringsutgifter de senaste fem åren tas fram för att kunna beräkna vinsten, som sedan ska beskattas med 20 procent för att få fram den slutliga vinsten. Sen förstår jag mig inte alls på det här med uppskov (om hustrun behöver det för ett bostadsköp längre fram) men jag förmodar att min hjärna inte fixar mer just nu. Det är märkligt hur ens huvud bara stänger av från och till.

Och så vad som väntar. Det är tungt att tänka på. Hustrun är inte hemma ikväll och barnen är hos farfar och ska sova där. Huset är tomt förutom mig själv. Så kommer det att bli varannan vecka. Inget liv i huset, bara tyst, inga lekande barn att krama, läsa saga för eller stoppa om i sina sängar. Det skär mitt hjärta sönder och samman. Mer ont tror jag inte det kan göra än så. Det finns så mycket annan smärta jag hellre hade tagit emot med tacksamhet. Men att skriva är en ventil det med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

  1. Det är mycket lustigt att vi nästan sitter i samma praktiska situation (jag har dock inga barn). Jag har ännu inte valt att berätta något "offentligt" på min blogg då vissa personer läser den som inte bör veta något ännu, men efter helgerna ska jag redogöra för hur jag kommer att fixa det.

    Har bokat ett möte med banken då "vi" har en tredje person som kommer in och löser ut mig ur mitt hus. Jag har iofs sedan flera år hållt reda på förbättringsutgifter och tidigare uppskov av vinst som vi båda har tryckt in i nuvarande boende. De praktiska frågorna rör för min del om det rör sig om att flytta lån mellan två personer eller om man måste göra en husaffär för skattemyndigheternas skull. Behåller man lånen eller löses straffavgifter ut vid teckning av nya lån? Lagfarter måste byta ägare etc...

    I all tragik som du nu upplever så hoppas jag iaf du håller oss underrättade om hur det går med det praktiska. Det känslomässiga väljer du ju själv hur du vill exponera.

    PS: Kan meddela att du betalar 22% skatt om du ska realisera vinsten (före 2008 var det 20%).

    SvaraRadera
  2. Ta hjälp av en jurist med just bodelningen av huset, även om man kan räkna så är det till hjälp i just den situationen. Det finns flera sätt att praktiskt göra bodelningen, jag minns inte riktigt exakt, trots att det inte är många år sen. Men i det ena fallet kan man undvika att betala stämpelskatt för den som behåller huset, och det kan ju vara trevligt. Det kräver dock att den andre betalar skatt på vinsten direkt, eller nå't.

    Jag tror det är en bra idé att försöka dela upp allt så fort som möjligt, att göra avslut helt enkelt. Bra för alla.

    SvaraRadera
  3. Plupp: är inte en jurist någon man kanske behöver om man är oense om hur saker och ting ska delas?
    Och ett tips är att utnyttja bankerna mera, det gjorde vi när vi köpte sommarstuga. Bankkvinnan fixade alla papper både för säljare och köpare då säljarna inte hade någon mäklare. Detta helt gratis också! Jag kommer själv att använda mig av banken för att se till så att lagfarter etc blir rätt och även för att få skattetekniska alternativ förklarade för mig.

    SvaraRadera
  4. Robert, inte lustigt kanske? Hoppas att ni inte är ovänner? Jag har också kontaktat vår bank med tanke på att jag ska bo kvar och frun flytta. Jag är så klart nyfiken på hur ert bankmöte går, du får gärna berätta här eller maila mig. Jag kommer att skriva om det här på mina bloggar.

    Plupp,jag ska börja med banken och känner vi att vi behöver mer råd så ska vi kontakta en jurist.

    Jag vet - tack! :)

    SvaraRadera
  5. Tråkigt att höra men det blir nog bra på lite längre sikt. Nu börjar ett nytt liv, se möjligheterna... Lycka till.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg