Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Storheten i att vilja

Den första januari 2009. Den första dagen på det nya året. En brytpunkt men blott i kalendern - saker och ting har inte förändrats sedan igår, utan det mesta är så som det var dagen innan.

Däremot kan ju alltid ett nytt, blankt 'blad', som det ter sig i sin fickalmanacka, vara en inspiration till att ta tag i det som försakats eller förnekats. I mitt fall är det både motion och kostvanor som jag gärna skulle vilja se över och förändra. Jag har också bestämt mig för att från denna årets första dag föra kassabok över mina utgifter och med hjälp av denna bli en kostnadsmedveten pappa.

Det finns en del mörka inslag i mitt och familjens liv just nu - inte minst en allvarligt sjuk kär släkting. Det måste jag så klart förhålla mig till, samtidigt som jag inte vill kasta bort dagar i mitt liv på att vara nere och deprimerad. Omsorg, omtanke, gråt och sorg - javisst! Men inte i varje stund och hela dagar. Att känna empati måste inte betyda att man går in i ett mentalt svart hål. Förmågan att vara en bra medmänniska faller lätt ihop om man inte förmår att hålla en positiv syn även i de mörkaste skeenden.

'Storheten består inte i att göra vad man vill, utan i att vilja det man gör'. Så sa drottning Kristina en gång, och det är både vackert och tänkvärt. Lika aktuellt nu som då.

Kommentarer

Populära inlägg