Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Över 20% är inte fy skam det inte! Minst 10% borde man sträva efter om man vill skramla ihop en helt duglig buffert efter ett år. Alltså mer än en månadslön om året är ju inte fel att ha i bagaget när man väl behöver det! Och när vill man inte ha det?! :) Det gäller att ha kolla på sina utgifter..
SvaraRaderaJag har haft lite bra månader den senaste tiden men nu på föregående lönen så lade jag undan hela 44.5% (fick dock dubbellön så det är ju lite fusk :). Konsumerade även bra med nyttogrejer också så marginalen kunde varit på hela 67.7% om jag hållt mig i skinnet. Vill hävda att det mesta jag köper är bra och genomtänkta köp å andra sidan :) Mestadels i alla fall. Man vill ju avnjuta goda mat och dryck med vänner också! Samt kläder som är min svaghet i viss mån :/
Den pågående månaden så har jag hela 51.7% kvar av nettoinkomsten och inga större utgifter planerade så jag känner mig riktigt nöjd över situationen.
Tog mig i rejält i kragen förra året för att få ihop lite buffert och det har gått bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Hade som delmål att gå från ca ett kapital från 30.000kr till 50.000kr. Det gick kvickare än jag hade förväntat mig (ca 5mån) och jag satsar nu på sexsiffrigt här framöver. Nu ligger jag på ett kapital på strax över 75.000kr. Sen ca 6mån tillbaka har jag ökat mitt kapital med totalt 96%(!)
Detta är utan några som helst större åtstramningar som känns att jag lever snålt utan mer att jag tänker igenom vilka inköp som verkligen är värda pengarna. Sen lägger jag pengarna på produkter som jag verkligen hoppas på håller hög kvalitet eller tjänster som verkligen är värda sina pengar.
Har valt att inte göra några större inköp än en lägenhet så totalt har mina utgifter legat på 55%+ av min nettoinkomst den senaste tiden.
Jag kollar inte allt för mycket på TV men man har ju sett en del avsnitt av Lyxfällan. Jag är så ledsen över de medverkandes tänkande angående spenderande. Jag har själv några nära och kära som nu ska börja med skuldsanering. Det är ledsamt alltihop. Det är ofattbart att man får låna ut pengar till folk med så mycket krediter och lån redan. Det måste sättas en bra mycket lägre gräns eftersom det är uppenbart att många inte klarar av att hantera pengar.
Jag önskar att jag kunde motivera andra bättre! Jag har hört så mycket osunt tänkande angående konsumering den senaste tiden att jag blir upprörd över hur mina bekanta väljer att slösa pengar dem inte har..
Japp försöker titta på Lyxfällan, intressant program.
SvaraRaderaKanon jobbat Per och Kristian med erat sparande, tummen upp!
Bra jobbat per! =)
SvaraRaderaJag hade lätt kunna medverka i lyxfällan innan mitt köpstopp. Det var väl lyxfällans förtjänst att jag öppnade upp ögonen! började tänka i dom rätta banorna. Hälften av alla mina vänner platsar i det programmet! Lika så släktingar. Grannen kom hem i somras med ny tv, diskmaskin, tvättmaskin, nytt suround system mm. Allt på avbetalning! Tror att det är väldigt väldigt vanligt i hela storsthlm! Tyvärr! Jag hann sluta med den livsstilen i sista stund! Tur att vi aldrig tog en massa avbetalningar dock på allt. Det värsta är att det är oftast dom som har grymt bra lön som fastnar i dessa banor. Om jag hade sparat tio % av min lön senaste tio åren hade jag lätt haft 2 millar på sparkontot! Men vi shoppade upp allt på lyxbilar, lyxresor och lyxkläder! Därav ångesten idag! Usch! men men mot nya sparmål! Idag vet jag varför jag gjorde så. Och det är hela skillnaden idag...därav kommer jag aldrig att fastna i samma mönster...
Kristian, grymt sparande du presenterar. Intressant med en buffert är ju att den 'växer' på sig själv om den förvaltas väl. Inspirerande!
SvaraRaderaTack, Nonhosonno! Hur går det för dig?
Minna, när insikten finns så ska du inte sörja över det som varit. Nu har du istället alla möjligheter att nå ekonomisk frihet! :)
per> Du verkar väldigt benägen att antingen köpa aktier eller amortera.
SvaraRaderaTänk dock på att många av dina utgifter säkerligen inte ligger så långt fram i tiden. Kostnader i samband med skilsmässan, bil som kanske skall bytas om något år eller två osv osv.
Jag skulle vilja slå ett slag för bankboken, detta är den bästa likviditetsreserven, där bör du ha MINST 3 månadslöner helt en årslön givetvis. Har man gott om pengar på bankboken kan man vara mer långsiktg i aktier, man kan lättare klara av svackor i ekonomin osv.
Aktier är för långsiktigt sparande, amortering är ett sparande givetvis men bör göras i jämn takt ex. 40 år så att huset blir betalt till pension osv.
Per, tack för din kommentar. Minst tre månaderslöner eller helst en årslön? Ja, det vore prima. Jag ska helt klart vikta sparandet mer mot likvida medel framöver, men jag överger inte aktierna helt - inte under rådande 'lågkonjunktur'.
SvaraRaderaPer: Jo det går framåt, sätter undan 10% av min lön, 5% till aktier och fonder samt 5% till en buffert, även några hundringar som går in på ett nystartat semesterkonto. När frugan får mer stabila inkomster skall vi sätta av 10% även där. För övrigt på inkomstsidan så rör det sig mycket i mitt huvud, många idéer, men får inte mycket gjort, men det kommer :)
SvaraRaderaMinna: Jag hoppas verkligen man själv och likasinnade kan inspirera dig till att göra ditt liv bättre och mindre stressigt - för visst sover man bättre när man slipper oroa sig för kostnaden i fall något går sönder eller om man skulle vilja göra något mer spontant? Det gör jag i alla fall :)
SvaraRaderaPer Penning: Jo, jag har som princip att självklart aldrig ha mindre pengar på sparkontot än månaden innan. Helst inte på lönekontot heller. Jag tänker så att jag under en månad försöker att inte köpa något annat än det viktigaste + lite avnjutande (berusningsdryck =), bio etc.) så att man ligger på bättre plus nästkommande månad och kan unna mig lite mer då - fast ändå så att jag inte går back. Jag vänjer mig att hålla på pengarna då jag skriver upp allt jag köper och sen blir det ju en automatisk revidering under pågående månad och förhoppningsvis har jag ett större saldo än vad jag trodde när det väl är ny löning inkommande. Konsten är väl att få dåligt samvete när man ser att man lagt mycket pengar på onödiga grejer sen agera på det genom att minska såna köp. Det den dåliga rutinen som ska putsas på helt enkelt :)
nonhosonno: Bra! Sätter man sig på en viss gräns och håller den så klarar man av det bättre och bättre hela tiden! Som jag precis skrev till Per är ett bra tips jag kör med är att se till att ha även lite extra över på lönekontot varje månad så man kan känner att även ens spendera-pengar kan småöka lite. I alla fall under en kortare period i fall man känner att "nä nu ska vi fan på en kryssning eller ut med familjen på en weekend" utan att det ska kännas alls i plånboken. Man vill leva med god marginal helt enkelt. Det gäller att nöta och att man gör det på ett hälsosamt vis. Livskvaliteten får inte ta skada förrens man kan hantera även sitt sparande.
25% minumum av min nettolön vill jag lägga undan varje månad. Då känner jag mig nöjd även fast ribban höjs lite smått eftersom :) Dock är husköp i tankarna nu så sifforna kan bli ganska annorlunda framöver. Det är nu jag pressar tanten att se till att öka sin lön ännu mer (hon tjänar mer än jag) så att jag inte bara kan spara pengar utan även gå ner i tid själv :) Det är mer poppis att skriva om det i ett blogginlägg än att säga det till henne, men lite får man ju drömma! :)
Kristian: LOL, ja kunna gå ner i tid och leva på gumman vore drömmen :)
SvaraRadera