Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Ja det där låter tragiskt tycker jag. Många tänker sig dåligt för och så har det säkert med mycket lyxkonsumtion att göra med.
SvaraRaderaMånga tänker inte på framtiden.
10 000 kr?! Det har jag redan sparat ihop sex gånger om, och jag blev myndig för några veckor sedan! Vad har folk emot sparande egentligen? Är det svårt att undvara, säg, några hundralappar i månaden från en vanlig lön?
SvaraRaderaTill "Konsumera...": Du skriver inte om du haft höga boendekostnader, matkostnader, CSN-lån och familj som 17-åring... Kan det vara så att du kunnat lägga undan allt du tjänar eftersom mamma och pappa betalar mat, boende och andra sådana kostnader som för oss andra uppgår till ungefär 70-80% av lönen?
SvaraRaderaMen det är nog inte svårt att avvara några hundralappar/månaden, precis som du säger. Är det så du gjort sedan du började jobba heltid när du var 9 år, eller? Eller har du kunnat lägga undan extrainkomster och sommarjobbslön sedan du var 15 för att du fått allt annat betalt?
För bara ett år drygt sedan tillhörde vi de som inte hade 10 000 kronor sparade, och vi är närmare 40 än 30. Men vi har gjort så gott vi kunnat för att reparera skadan. Vi sparar ca 14% av vår nettoinkomst, och lägger 16% på räntor och - framför allt - amorteringar.
SvaraRaderaJag tycker inte att någon av oss varit extremt oansvarig tidigare i livet. Det som saknats har nog snarare varit ett intresse för ekonomi och brist på långsiktiga mål för sparande. Nu har vi båda delarna.
Lasse: Dra inte in mig i dina beräkningar på 70-80% av lönen tack :)
SvaraRaderaJag har valt att köpa en bostadsrätt som är dugligt stor, helt medioker utan några skavanker eller alls åt lyxhållet. Rent avgiftsmässigt är faktiskt mitt lilla krypin procentuellt dyrare i avgift sett till storlek än de flesta av mina nära och käras hyres- och borätter i samma område. Jag har en TOTAL månadskostnad som uppstiger till ungefär 40-45% av min disponibla inkomst varje månad. Det handlar om vad man väljer att lägga pengarna på. Jag har valt bort TV-licens, betalkanaler, avbetalningar/kredit, snusa, röka, barn, renovera varje halvår :) etc.
Att man har så mycket som 80% som går åt av sin lön så ter det rimligt att man har valt vissa punkter över andra, om hot inte föreligger, och det ändrar drastiskt situationen men jag har svårt att föreställa mig att det inte finns alternativ. Jag valde ett billigare alternativ - men anser, paradoxalt, att jag har både bättre boende och ett mer rikt liv än många av mina nära även om jag är väldigt selektiv i hur jag spenderar både tid och pengar.
Jag hoppas inte det jag skrev tolkades på något sett negativt för sån är inte jag! :) Jag menar bara att en god attityd och en vilja att göra sitt liv mer enkelt genom att rannsaka sig själv och ser till att skapa bättre ekonomiska förutsättningar och marginaler så ens ekonomi inte ska komma i första hand. Det är väl bättre att leva och må bra? För mig så har jag hellre en god marginal att jobba med för att känna mig tryggare i vardagen. För andra är det inte så.
Pengar och Cash, jag tror att det till stor del hänger samman med att man vill ha 'allt' - med en gång. Det är en mäsnklig egenskap, dessvärre.
SvaraRaderaFrån konsumera - din ålderskategori är kanske inte den mest oroande, utan de som är så gamla som jag (jisses!) som fortfarande inte har sparat något.
Lasse, de slantar jag tjänade som tonåring hamnade i flipperspel - begåvat, eller hur?
Ordningsfrun - 14% av nettoinkomsten är ju mycket bra! :)
Kristian, som du säger - trygghet i ekonomin ger inte magsår. :)
Det är inte alltid inkomsterna som styrer sparandet, men hellre utgifterna.Det känns ofta frustrerande, och som familj med barn känns det som att man inte alltid kan engagera alla i de mer extrema spartankarna, även om vi prövar att involvera alla i ekonomien rent generellt. Och här snackar vi inte om överkonsumtion, men livets vanliga utgifter+ mer speciella utgifter för fritid och utbildning. I bland kommer sparandet helt enkelt längre ned på listan.
SvaraRaderaOj då, är det så illa.
SvaraRaderaHåller med om att det känns svårare att spara när man har en familj att försörja och ett hus som ska underhållas. Finns så många hål att stoppa pengarna i.
Men samtidigt är inkomsten större vilket gör att det borde vara lättare att spara större summor. Det finns oftast möjligheter att öka sparandet om man omprioriterar. Tror det stora problemet för de flesta är att det är fler saker man borde köpa och fler södernresor man borde göra i den livssituation man befinner sig då man har familj.
Vi har ju också haft (och till viss del har) ett skattetryck och välfärdssystem som i princip gjort klart för svensken att han inte ska bekymra sig över sina egna pengar eller ta ansvar för att ha en buffert vid arbetslöshet eller andra situationer.
SvaraRaderaStaten har länge kontrollerat medborgarna genom att begränsa den ekonomiska rörelsefriheten och spelar sedan förvånad när svensken inte reflekterat över sparande. De har ju inte velat att "Svensson" ska ha stark ekonomi och rörelsefrihet för då börjar ju sådana jobbiga saker som ifrågasättande, aktiva val och långsiktigt tänkande.
Det är ju inte förrän med alliansen som vi själva så smått börjar få ta ansvar för vår intjänade lön. Kanske inte några större skillnader ekonomiskt men gigantiska skillnader rent principiellt. Tänk om svensken tillåts bli vuxen nu! ;)
Lasse: Ja, jag bor hemma och betalar därför inte de kostnaderna själv. Jag har inte jobbat heltid, mina pengar kommer från sommarjobb, extrajobb, stipendium, investeringar osv. Jag menade inte att alla borde kunna spara ihop så mycket som jag har, jag antydde bara att om jag kan spara ihop så mycket på så kort tid kan de allra flesta svenskar spara ihop mer än 10 000 kr på säg 30, 40 år. Att börja spara redan innan kostnader för boende, familj och lån uppstår är förstås det bästa, så gör det inte något om man inte har utrymme att fortsätta spara en period.
SvaraRaderamen jösses 10.000 det sparar man ju på 3månader.
SvaraRaderaOm man kan spara så är det också viktigt med diversifiering, något som många glömmer.
SvaraRadera