Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En rik en

Tro det eller ej, men jag känner faktiskt en miljonär. En åttahövdad sådan - i reda pengar. Och det kanske är därför min fixering vid att bli det själv är ganska så sval.

Min miljonär är nämligen inte lyckligare än de flesta andra jag känner. Möjligen kanske en aning mindre. Hur kommer det sig? Att ha en finansiellt stark plattform att stå på - borde det inte vara lite enklare att leva då?

Antagligen är det som vanligt en mer mångfacetterad verklighet som råder i det här fallet. Min miljonär har arbetat hårt för sina pengar, varit duktig och haft en del tur med. Men han är ingen person som vill ha dyra bilar, fint hus eller liknande - han är nöjd med det lilla i materiell väg. Han lever som han alltid gjort - trots sina pengar. Fråga mig inte varför, men det tycks inte intressera honom.

Min miljonär har andra bekymmer som inte pengar ger tröst åt - relationer, viktproblem och avsaknad av mål och mening i livet. Slantarna i sig ger ingen tröst utan bara en trygghet - inget fel i det, men det bör beaktas.

Det är kanske också tack vara min miljonär och hans leverne som gör att mina tankar kring vad pengar är värt kontra vad tid är värt. Det är en balansgång att balansera de båda storheterna, eller hur? Åtminstone så gäller det för mig att materiella ting ter sig allt mindre intressanta över tiden (och de kostar ju oftast pengar) medan min tid ter sig allt mer värdefull.

God ekonomi och frihet. Ekonomisk frihet. Det låter finfint för framtiden.

Kommentarer

  1. jadu,jag känner 3st...

    SvaraRadera
  2. Din tid är inte värd så mycket när du har mycket kvar av den, när du säljer din tid för pengar blir det mindre tid kvar. Tillslut är tiden en bristvara och pengar har man så det räcker och blir över.

    Man kan dock aldrig köpa tid för pengar, bara tvärt om.

    Shit va djup jag kände mig där ett ögonblick, denna lilla textbit skall jag nog lägga på min blogg också!

    SvaraRadera
  3. Det är lite intressant frågeställning du tar upp. Varför skulle en miljon göra någon lycklig? Varför förutsätts det att man borde vara lycklig för att man har mer pengar än de flesta? Det är ju snarare om man uttnyttjar sina pengar till att göra sånt som ger livskvalitet och inte att man har just pengar. Jag kan ha hur många tennisracketar som helst men om jag inte spelar tennis i den mån jag vill så kvittar det.

    Jag har svårt att se att en person blir lycklig av att ha pengar för pengarnas skull utan mer att det kan KANSKE skapa förutsättningar och chanser att få uppleva sådan som skapar välbefinnande i livet. Åter igen är det jag anser och inte på något sätt återspeglar alla andras åsikter. Charmen med oliktänkande och skilda kriterier för ett gott leverne :)

    Jag är mest trött på att man förutsätter att en ekonomisk trygghet skapar en gladare person. Det är två helt skilda saker i min bok.

    Ha en trevlig helg och glöm nu inte att 24 miljoner tomburkar kan gå till spillo om du inte utnyttjar möjligheterna dessa skapar :)

    SvaraRadera
  4. Martin, det mest intressanta är kanske att vi inte vet hur mycket tid vi har kvar - det kan möjligen på sin höjd vara en prognos.

    Kristian, håller med fullständigt. Och kanske jag ska tillägga att jag som har barn tänker alltmer på om min konsumtion är försvarbar - vilken framtid finns för dem om den inte är hållbar och sansad? Och med en minskad konsumtion blir jag både ekonomiskt trygg och får mer tid över! En bra ekvation! :)

    SvaraRadera
  5. Javisst. Icke att förglömma att en shoppingdag kan vara många timmar förlorade! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg