Livsinvestering

Jag investerar friskt numera. Både i ett ekonomiskt oberoende och i min fysiska person. Vad är pengar om man inte är frisk nog att spendera dem?

Jag har insett att åldrande inte är en rät linje utan en sakteliga exponentiell kurva. Mellan tjugo och trettio händer inte mycket med fysiken - det går att tvinga kroppen till att kuta tio kilometer. Mellan trettio och fyrtio går det också, men med betydligt mer motvilja från kropp, muskler och ligament. Nu när jag passerat de fyrtio lägger jag dessutom till en parameter till - flåset är svårare att skaffa sig.

Jag sliter ont varannan eller var tredje dag i en backig skogsrunda, flåsar och sväljer småflugor men har gett mig tusan på att jag springer - för livet.

Allting började med att sadisten Stockman utmanade oss krymplingar i att träna med Funbeat. Och troligen tack vare denna utmaning så hänger jag fortfarande i! Tack Stockman!

Jag springer ingen lång sträcka men nu har äntligen det börjat röra på sig. Rundan ifråga är rejält kuperad och ligger på 2.6 kilometer. När jag började kuta denna tur tog det mig 18 minuter och en utslagen kropp. Nu pinnar jag den på mellan 15 och 16 minuter utan att ta ut mig och på 13.5 om jag ger järnet.

Skillnaden den här gången jämfört med alla tidigare 'träningspass' är att jag inte tänker lägga av. Det här är det nya. Nu tränar jag för gott. Jag bygger en friskare kropp liksom en friskare privatekonomi. Det är kul och inspirerande!