Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Ekorrhjul

Klockan skräller och jag rycks upp ur mina sköna drömmar. Det är beckmörkt ute och jag känner mig helt sömndrucken och yr. Hasar mig ur sängvärmen, går till badrummet och skvätter kallt vatten i ansiktet för att komma till liv.

Äter en snabb frukost innan jag klär mig, rusar ut till bilen och kör mot stan. Bilkö. Lyssnar förstrött på radion medan jag krypkör mig fram till jobbet.

Väl innanför dörren börjar jag med att dricka starkt, svart kaffe. Knappar sedan på datorn, ringer i telefonen, drömmer i ett möte, äter en svindyr lunch som smakar ingenting. Nytt knappande, ringande och mötande innan jag flyr ut genom dörren strax efter fyra. Bråttom att hämta barnen i skola och på dagis.

Bråttom hem, börja med maten. Alla är trötta efter en lång dag - ingen är i sin bästa dager. Middagen kommer på bordet, och alla äter utom lilleman som inte äter något av princip.

Duka av, barn ska bada, läxor förhöras och barn ska i säng. Fastän de inte vill men är slitna.

Är trött. Orkar bara sitta och se på trista nyheter på TV:n. Snart dax att törna in.

Av dygnets 24 timmar är jag vaken ungefär 17. Av dessa jobbar jag 8 och tar mig till och från jobbet en och en halv. 7,5 timmar är allt jag äger av min dag.

På vardagarna kan familjen Penning umgås först när alla är trötta, utsvultna eller griniga. Det är allt som erbjuds och står på menyn.

En arbetsdag ger mig i runda slängar elva eller tolv hundralappar. Det är inte dåligt alls, det vet jag. Men är det värt det? Nej, tycker jag.

Ekonomisk frihet sporrar. En dag är den min. Snart.

Kommentarer

  1. Jag har liknande drömmar. För att det ska kännas någorlunda realistiskt har jag som mål att kunna gå ner i arbetstid och jobba 80% - jobba fyra dagar, vara ledig tre.

    Nu när vi köpt en gård som ger långsiktiga möjligheter till viss avkastning genom framför allt djurhållning så känns det helt plötsligt inte orealistiskt. Just nu funderar vi mycket på kaninuppfödning. Först i liten skala och sedan, om det är framgångsrikt, i något större skala...

    SvaraRadera
  2. Att ta saken i egna händer och skaffa sin egna ekonomiska frihet är bra, men visst lever vi i en konstig värld när vi alla är slavar i ett ekorrhjul som vi inte vet syftet med?

    Sex timmars arbetsdag räcker ju till exempel för att sätta mat på bordet. Varför jobbar vi mer? Om ändå den politiska viljan fanns för att göra Sverige lite mer mänskligt...

    SvaraRadera
  3. Så sant, det är så det ser ut. Bra inlägg!

    SvaraRadera
  4. Ordningsfrun, att gå ned i tid är ett led att skaffa sig 'mer tid' i sin livssituation. Tyvärr är det, så som du skriver Fredrik, inte alltid möjligt. Sex timmars arbetsdag vore finfint för åtminstone alla stressade barnfamiljer.

    Nonhosonno, min 'historia' ser kanske inte ut så varje dag, som tur är. Men det händer. :)

    SvaraRadera
  5. och det är det här jag kommer att fly från! På måndag gör jag något annat...på måndag sätter jag mig bakom skolbänken! =) 2 dagar i veckan ska jag lära mig något, förhoppningsvis...jag sadlar om ,sakta men säkert

    SvaraRadera
  6. Minna, det låter ju kanonbra!

    Jag vill också sadla om!! :O

    SvaraRadera
  7. Vilket bra inlägg!
    Det är precis så det är!

    Det tog ju inte många minuter i vardagen förrän man var i ekorrhjulet igen!

    SvaraRadera
  8. Så sant som det är sagt Per! Men en vacker dag är vi där du och jag. Fria!

    SvaraRadera
  9. Troi, deprimerande, eller hur? =8)

    Markus, ditt ekorrhjul är mitt med! ;)

    Tack, Inte miljonär än.

    Likväl är jag lyckligt lottad - jag trivs med mitt jobb och jag har ett. Att hata sitt jobb eller att sakna ett när man behöver ett är värre.

    SvaraRadera
  10. jepp, samma ekorrhjul här med. Men är på väg mot något annat, precis som du!
    Låt folk gå ner i tid, borde ju i längden generera fler jobb. Om flera på en arbetsplats går ner tid, kan en till anställas.

    SvaraRadera
  11. Sedan är ju frågan vad man använder dessa 7-8 timmar till?
    Själv fastnar jag lätt vid dator eller TV.
    Funderar på att lura ut barnen på promenad efter skola/jobb varje dag. Förena nytta, motion med nöje o umgänge. Ja, ett ekorrhjul blir det lätt. Man får ta en dag i taget.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg