Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Blanda bort korten

Lyxfällan har växt som TV-program nu sedan 'de gamla' åter har klivit in. Det senaste avsnittet, med det äldre paret Thomas och Nina, var ett mycket bra avsnitt (finns att se på TV3 Play). Det visar verkligen hur illa det kan gå.

I många tidigare program så har det varit yngre människor som har kommit på ekonomiskt glid, det har funnits tid i livet att räta upp skutan. Det sägs att det aldrig är försent, men i vissa hänseenden blir det trots allt för sent. Om du har nära till pensionen och din privatekonomi är en misär - då är du illa ute.

Jag kände mig själv väldigt illa till mods när Thomas sitter i sin trädgård, fäller en tår och inser att det är illa. 'Man ska inte ha det så här när man är så gammal som jag' utbrister han. Tyvärr gör inte dålig privatekonomi skillnad på ung eller gammal.

Även det här paret hade lyckats dra på sig stora krediter. Jag blir alltmer fundersam på det samhällsekonomiska med att människor är gravt skuldsatta. Betalkort är dessvärre en del av den moderna tillvaron, och att skilja på att betala på kredit eller med egna medel via ett betalkort är kanske inte tillräckligt uppenbart?

Hur blir man av med kreditkorten? Tyvärr är det nog så att det bara är att klippa dem i bitar och rida ut stormen. Men jag förstår att det inte känns så attraktivt alla gånger.

Min elvaåriga dotter gjorde stora ögon när hon såg de som gråter i Lyxfällan. Varför är de ledsna?, undrar hon. Det är inte helt enkelt att förklara.

Kommentarer

  1. Jag såg också avsnittet, och blev ganska berörd själv när man såg hur ledsna paret blev när sanningen uppdagades för dem. Har även lite svårt att förstå hur man kan leva i sådan förnekelse som mannen hade gjort. Usch om man själv hade suttit i samma situation som honom...

    För min egen del har jag valt att inte ha kredit på mitt bankkort. Jag kommer aldrig någonsin handla på kredit om jag kan undvika det!

    SvaraRadera
  2. Ja det är verkligen bedrövligt..men han verkade oerhört naiv måste jag säga..
    Att köpa en båt för en halv miljon för lånade pengar när man är 63 år lika dumt som att göra det när man är 19. Men verkligheten kom ikapp dem. Nu hade de ju "turen" att ha ett fint beläget hus..Att de bytte upp sig till ett dyrare i iaf hans ålder var också ett konstigt beslut.
    Ibland verkar det som om folk tror att det är varje människas rätt att ha en dyr fin kåk...

    SvaraRadera
  3. Herr K, kredit är något jag avser att jobba bort. Visst är det en god idé att alltid ha täcking för sina inköp?

    SvaraRadera
  4. Ja, verkligen, annars är man ute på tunn is :)

    Men jobba på, du ska nog kunna bli fri från krediter förr eller senare. Så länge man har ett mål och motivationen så går det :)

    SvaraRadera
  5. Ekonomisk fighter - naivitet kan följa med upp i åldrarna, minsann.

    SvaraRadera
  6. oj jag vart också jätte berörd....usch vad hemskt...det fick verkligen en att tänka till.

    SvaraRadera
  7. Inget att tacka för - jag hittade LinkedIn på en annan blogg jag med! :)

    SvaraRadera
  8. Det jag saknar när jag ser de där programmen är folk som faktiskt jobbar sig ur en ekonomisk kris. För är det inte det personlig ekonomi egentligen handlar om, vi säljer vår arbetskraft och får för det pengar som vi kan lägga på boende, mat och om det blir något över, andra utgifter?

    Jag tror nämligen att det här med att pengar för det mesta kommer från att man säljer sina tjänster liksom faller i glömska bland alla kreditkort och avbetalningar.

    Det jag är ute efter är att i många program så uppfattar jag det som att man säljer lite saker, bilar, båtar och motorcyklar; lägger om sina små krediter till en stor skuld och så börjar man amortera av på det. Och simsalabim är problemen lösta.

    Det bästa vore ju att verkligen tala om att om du har såhär mycket i skulder så måste du med den timlön du har arbeta såhär mycket i så här många år för att betala av det du har lånat. Då kanske fler skulle hålla sig ifrån att skaffa dyra krediter?

    SvaraRadera
  9. Troi, precis! Kopplingen mellan inkomst och utgifter borde det talas mer om. I Lyxfällan. I skolan. Överallt?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg