Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Öde landskap

Jag klev in genom dörren till det där mörka, murriga kontoret som är min arbetsplats. Jag har varit pappaledig och nu närmar den sig sitt slut.

Kontoret var fullt med folk som satt och jobbade intensivt, långt fler än när jag lämnade. Och chefen, vars uppmärksamhet jag försökte påkalla, for runt, pratade högt i telefonen och sprang iväg med kunder. Jag bemödades inte ens med en blick. Jag kände mig ganska oviktig och liten, minst sagt.

Helt plötsligt så blev jag osäker. Pulsen ökade och jag blev iskall. Hade jag egentligen jobbet kvar? Jag rotade fram anställningsavtalet ur min väska och läste - jo, det bör stämma. Jag jobbar här, även om jag aldrig riktigt trivts. Jag bör ha min tjänst kvar. Men varför ser ingen mig?

Klockradion väckte mig sakta ur min sömn. Det var alltså en dröm, men en väldigt verklig sådan. Det tog mig kanske en halv minut innan jag rett ut att drömmen handlade om en annan arbetsplats i en annan tid, i slutet av 90-talet. Och att det jobb jag har idag är helt annorlunda - där jag trivs och mår bra. Ett jobb där det finns hänsyn, förståelse och gott kamratskap. Ett jobb som fungerar ihop med ett hektiskt familjeliv. Jag är lyckligt lottad.

Denna dröm påminner mig dock om att privatekonomi inte handlar om tid och pengar och deras förhållande till varandra. Om du har ett jobb som du trivs med så är tiden i sig värd mer under tiden du jobbar. Mår du dåligt och vantrivs på jobbet är det rent slöseri med din dyrbara tid, däremot.

En bekant sa till mig vid ett tillfälle att 'ska jag ändå jobba så kan jag lika gärna tjäna pengar'. Han menade att arbetsuppgifterna, kollegorna och trivseln var underordnat hur mycket han tjänade. Jag håller inte alls med. Min devis blir att 'ska jag tjäna pengar så ska det min själ vara roligt'. Annars får det va!

Kommentarer

  1. Tänkvärt inlägg =)

    Jag håller helt med dig. När jag var yngre har jag haft jobb som jag ibland hade ångest inför att gå till (pga dåvarande kollegor), och så ska det inte vara. Idag kan jag inte förstå att jag stannade såpass länge som jag gjorde. Att man trivs på sin arbetsplats är a och o! Inga pengar är värda tiden man spenderar på jobbet om man inte trivs...

    SvaraRadera
  2. Håller med fullständigt. Jag personligen jobbar också på en arbetsplats där jag (och många med mig) trivs väldigt bra. Man tillåts vara trött eller pigg och har chans att utvecklas. Det är ganska lätt tycker jag att glömma bort hur viktigt det är. Man spenderar ändå 40 h varje vecka på sitt jobb.

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att 'jobbe' inte är allt? Fast 6-timmars arbetsdag är kanske mer en politisk fråga?

    SvaraRadera
  4. Jag håller helt med. Jag hade ett jobb som jag inte trivdes på, men jag tänkte att jag skulle jobba mig upp. Tyvärr så eroderas ens självförtroende ned ganska snabbt, man känner sig som en liten skit.

    Det händer också att jag vaknar upp ur en mardröm där jag är tillbaka på gamla jobbet. Men oj vad skönt det är när man inser att det bara var en mardröm!

    SvaraRadera
  5. Troi, det är tur att det bara är drömmar. Undrar just varför de bubblar upp ibland?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg