Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Firma Penning


Äsch, det går inte tillräckligt bra. Vi gör för dåligt med pengar. Vi är för snälla mot våra kunder och ger alldeles för mycket gratis. Firma Penning tjänar visserligen pengar - men för lite och för sällan. Så vad gör man i ett företag som inte genererar tillräckliga vinster åt ägarna?

Jo, det finns bara två vägar att gå - att sänka sina kostnader eller öka sina vinster. Med en god vinstmarginal så skapar man handlingsfrihet. Är styrelsen och ägarna nöjda så är allt frid och fröjd.

Att se på sin privatekonomi så som ett företag är en bra idé. Pengar ska in, löner ska betalas ut och kolumnerna ska åtminstone gå jämnt upp. Och bor man i bostadsrätt eller villa så finns det fler konton att ta hänsyn till.

Men ibland så är det inte bara utgifter och kostnader som man fokuserar på. Ibland så är det inkomsterna som kommer i fokus med - inte minst i löneförhandlingstider. Och det blir tydligt ibland att vissa människor är duktigare på att förhandla än andra. Jag är rädd för att jag tillhör de senare, vilket stör mig.

Har du någon gång gluttat i Taxeringskalendern så kanske du har känt dig som en dålig löneförhandlare när du jämfört med kollegor, medarbetare eller ännu värre - släktingar. Detsamma som gäller för dig, gäller också för företag. Du kan ha en jättebra produkt men vara usel på att ta betalt för den. Så som anställd så säljer du din tid och din kompetens. Då gäller det inte att vara blyg och försiktig - du vet att du är bra, så varför inte se till att ta betalt för det?

Det finns tre kolumner i Taxeringskalendern som i tur och ordning heter Inkomst av tjänst, Inkomst av näringsverksamhet och Inkomst av kapital. Skummar du denna kalender så ser du snart en tydlig trend. Först och främst - de flesta tjänar uselt, några få sticker ut och tjänar rejält. För det andra, det stora flertalet som har ett företag drar in löjligt små summor - undrar vilken timlön de har? För det tredje - de allra flesta har en negativ inkomst av kapital - de betalar alltså mer räntor och liknande än vad de tjänar i form av passiva inkomster. Det är inte svårt att hitta personer som har en negativ inkomst av kapital i storleksordningen en tredjedel av intäkterna. Trenden är genomgående - även om du tjänar stora summor så har du en stor negativ inkomst av kapital. Alltså, inte den rätta vägen mot ekonomiskt oberoende.

En klok och sansad person som du och jag konstaterar snabbt att om bara vi var lite mer på hugget och värdesatta vår egen arbetsinsats högre så skulle vi ägna mer tid och energi åt att skaffa oss högre inkomster - utan att sedan pantsätta den i ökad konsumtion. Och då skulle också den ekonomiska friheten vara ett steg närmre, eller hur?

Kommentarer

  1. Bra och intressant skrivet!

    Att folk med feta löner ändå har en negativ inkomst kan ju i vissa fall bero på att de anpassat sitt leverne efter lönen - lite för mycket t om! Har man inget ekonomiskt tänk kvittar det hur hög lön man än har, då blir det ändå aldrig några pengar över...

    SvaraRadera
  2. Oj vilken bra analys. Det svåra är dock att göra.
    Hur gör man för att viljan ska finnas för att spendera mindre?
    Att inte tycka att det är ens rättighet att spendera mer än man tjänar?

    Jag ser fram emot fortsatta analyser!

    SvaraRadera
  3. Tack, Herr K! :D

    Troi, jag tror att det fungerar så som att sluta röka. När läkaren säger att man har KOL eller att han tänker sno ens underben pga dålig cirkulation - ja, då ser man allvaret i situationen. Det måste finnas motiverande faktorer. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg