Jag har suttit mer med mitt nya program Goal Enforcer och det har verkligen givit mig en kreativ push framåt när det gäller målet mot ekonomisk frihet. Det som blir så tydligt är att det är så lätt att bryta upp frågeställningarna i mindre hanterbara bitar.
En del av det här är Jobbet med stort J. Jag har ägnat en stund åt att uppdatera min CV (eller kallas det resumé numera?) och att putsa på en ansökningsbrev. Dessutom har jag registrerat mig på ett par karriärsidor - bland annat på
Monster och
Akademikerjobb. Vad är mitt mål med det här egentligen?
Jobba är en central del av livet - de flesta av oss gör det. Det ger oss ett socialt sammanhang, även om det ter sig påtvingat ibland. Så även om jag strävar mot en ekonomisk frihet, där ett jobb i sig inte ska behövas, så tror jag på vikten av att ingå en en kontext. Och att jobba, det bör ha en innebörd. Det måste vara något värdefullt.
Jag har utifrån egen begränsad empirisk studie kommit fram till att det är mycket vanligare att människor är nöjda med sin lön än med sina arbetsuppgifter. Ja, det kan så klart vara missnöjda med båda, men just det faktum att arbetsuppgifterna inte upplevs göra skillnad, vara meningslösa eller inte påverka något i en god riktning tycks förekomma väldigt ofta.
Om du steg upp varje morgon och gick till ett jobb som när arbetsdagen var över hade gjort en positiv skillnad i människors liv - ditt och andras - hade då inte lönen känts underordnad? Jag tror det. För egen del så vet jag det.
Jag är övertygad om att jag behöver göra något annat i arbetslivet. Jag behöver känna att mitt jobb gör skillnad, att resultatet är av vikt för mer än bara kollegor utan för mänskligheten. Ja, det låter kanske förmätet men jag hävdar att jag är en sådan person som vill just det. Hade jag haft de ekonomiska musklerna som krävs hade jag blivit en filantrop. I brist på det måste jag söka andra vägar.
I den bästa av världar tjänar jag gräsliga summor på att göra positiv skillnad i människors liv. Har ni en sådan tjänst på gång - hör av er!
Jag tror att människor är olika. Vissa är nöjda med sitt jobb bara det genererar pengar.
SvaraRaderaDe andra är tvungna att skaffa sig ett jobb de brinner för, -i alla fall lite.
Jag misstänker att en stor andel av utbränningsproblematiken kan förklaras med att många tvingar sig själva att utföra arbeten som inte passar dem eller som de helt enkelt inte gillar eller sympatiserar med.
Man stannar kvar på sina förhatliga jobb trots att man vantrivs, för det ger iallafall en inkomst. Det är inte många som har råd att säga upp sig enbart med anledning av att de vantrivs...
Du har en poäng där, Simplicity. Hur går det egentligen till när vi väljer yrkesbana? För det sker tyvärr ofta bara en gång. Tror att vi alla haft nytta av en coach för vägledning.
SvaraRadera