Döden, döden. Så brukade Astrid Lindgren och hennes syster inleda sina telefonsamtal på äldre dagar. Och sedan var det överstökat och man kunde börja prata om annat.
Döden är allestädes närvarande i våra liv - från och till, ibland på avstånd och sedan väldigt otäckt nära. Och när den kommer så nära att det är vänner eller släktingar som drabbas så tenderar den att skaka om oss.
På samma sätt påminner allvarlig sjukdom oss om döden. Att den är obeveklig. Att den kommer till oss alla, förr eller senare. Döden är omutlig.
I den senmedeltida moraliteten "Det gamla spelet om Envar" är berättelsens huvudkaraktär Envars första ord sedan Döden sökt upp honom: "
Oh Death thou comest when I had thee least in mind." Döden är alltid oväntad, men ju modernare och mer upplysta vi blivit, desto mindre benägna tycks vi vara att acceptera dess existens. Det gäller envar.
Döden tvingar ut huvudpersonen Envar på en resa och Envar försöker förgäves få Släkt, Vänskap, Styrka och Skönhet att följa med honom. Men den enda som vill följa Envar är Goda gärningar.
En berömd 'Döden' som de flesta känner till är väl Ingmar Bergmans i filmen 'Det sjunde inseglet' där en riddare, Antonius Block, spelar schack med döden.
Replikskiftet är episkt:
- Vem är du?
- Jag är döden.
- Kommer du för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida.
I många filmer har Bergman bearbetat döden - han led länge av dödsskräck. Men han bearbetade denna skräck och kom över den. '
Jag är inte rädd för döden' sa han sedermera. '
Men jag har upplevt på nära håll den smärta, förnedring och förudmjukelse den kan innebära. För mig hoppas jag att döden kommer som en vän.'
Just i dessa dagar så är en kär släkting till mig väldigt sjuk i cancer. Och även om jag är frustrerad eller näst intill förbannad över denna orättvisa, så som jag ser det, så påminns jag om att döden allt som oftast finns i närheten.
Joan Didions skrev i sin roman "The Year of Magical Thinking" att "
Life changes fast. Life changes in an instant. You sit down to dinner and life as you know it ends." Döden knackar på. Och inte är man det minsta förberedd.
Men när döden kommer, trots allt, så hoppas jag att den kommer som en vän. För dig. För mig. För alla nära och kära.
Läs även andra bloggares åsikter om
Döden,
Sorg,
Saknad,
Sjukdom,
Livet,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.