Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
En annan är och har varit en andra klassens medborgare sedan i höstas, och jag kan skriva under på deras ineffektivitet. Aldrig varken senaste perioden av arbetslöshet eller i mina yngre år har jag blivit erbjuden jobb eller någon form av hjälp. Hjälp med att skriva CV är dock undantaget, men det skötte en sk "jobbcoach", de som gör jobbet förmedlarna skall göra - fast mycket dyrare.
SvaraRaderaÅ andra sidan är jag fullt övertygad om att den som verkligen ger sig fan på att hitta ett jobb, lyckas med det (utan Arbetsförmedlingens hjälp). Själv satsar jag nu i sommar på att starta eget. Håll tummarna!
Herr K - jag håller alla tummar som jag hittar!
SvaraRaderaTackar å bockar!
SvaraRaderaSjälv fick jag en ny handläggare varje gång, ingen kontinuitet där inte. Var utan jobb i ca 3 månader. De sköter kontakten me a-kassan på ett bra sätt. Annars anser jag att Adecco, Proffice m.m. är mycket bättre på att fixa jobb åt folk. Passar man in på profilen för ett jobb hör de av sig nästa morgon (så att de konkurrerande firmorna inte hugger en först. AF tror jag aldrig riktigt förstod vad jag arbetade med över huvud taget.
SvaraRaderaJohan T - känner igen det där du skriver i din sista mening. Min handläggare visste inget om vad jag gjorde och det gick inte att förklara heller.
SvaraRadera