Kontant

Det har slagit ned en förkylning i huvudet på mig. Jag känner mig tyvärr seg som klister och utan ork. Så bör det inte vara på jobbet, och kanske jag skulle ha bäddat ned mig idag och vilat. Tyvärr så är det kostsamt att vara sjuk och hemma. Så jag härdar ut, gör få knop och är antagligen inte till någon stor förtjänst idag.

Igår så bläddrade jag lite förstrött i boken 'Vägen till ekonomisk frihet' av Bodo Schäfer. Det är en ganska bra bok i ämnesområdet - lagom käck utan att bli löjlig - som ger konkreta råd hur du ska bli miljonär på ungefär sju år. Och Bodo är absolut part i målet då han själv lyckades att blotta ut sig. Har du inte läst denna bok så rekommenderar jag den att avnjuta i en solstol en vacker vårdag.

Det finns ju ganska många 'författare' i området privatekonomi och ekonomisk frihet och alla vill de ha dina pengar. Vissa är bättre medan andra inte är värda pappret de är tryckta på. Men ska du köpa dig en bok - så gör det kontant. Du, vet - kontanta medel.

Kontant. Vilket vackert ord? Kredit klingar falskt liksom skuld. Att stå i skuld, det är skammens påle. Men vi handlar på kredit och sätter oss i skuld, likväl. Dumt, egentligen.

Om du köper en TV kontant, då är du ganska duktig. Respekt är att köpa en bil kontant, dock med visst inslag av avundsjuka från omgivningen? Köper du din bostad kontant är du med största säkerhet kriminell. För så mycket pengar, det har ingen hederligt arbetande person. Eller?

Jag handlar på krita. Ja, familjen Penning gör det. Det är bensin och livsmedel till största del. Troligen inte ovanligt alls. Förr tänkte jag inte på det här - 45 dagars krita utan avgifter eller ränta? Det är väl bra? Ändå, alla krediter betalar jag med framtida inkomster. Jag har inmutat framtidens lön. Nej, jag vill egentligen betala allt kontant - via kort. En vis kvinna - min mor - sa till mig som gänglig yngling att 'det du inte har råd att köpa kontant har du inte heller råd att köpa på avbetalning'. Visst är det så? Du lever då av framtida inkomster.

Jag drömmer fortsatt om den gyllene triaden - högst 50 procent kostnader, minst 25 procent sparande och sedan 25 procent att spendera på allt kul som finns i världen. Än så länge är familjen Penning inte i närheten. Jag har gjort en budget som inte håller i verkligheten men som ger en bild av hur det skulle kunna vara. Och jag vill verkligen dit - där nöjeskontot med lätthet innehåller tjugotusen varje månad och ändå kunna spara lika mycket. Det ska ta mig tusan gå!

För även Bodo Schäfer har verkligheten klar för sig. Du är inte rik för att du tjänar femtio tusen i månaden. Eller etthundra tusen, för den delen. För om dina kostnader står i samma dignitet, vilket de tenderar att göra av en naturlag - då är du snarare i farozonen att falla hårt när inkomsterna tryter.

Enligt Cecilia Hermansson, som tillvardags är chefsekonom på Swedbank, så har idag vi svenskar en skuldkvot på 200 procent i förhållande till disponibel inkomst. Tycker du att det låter mycket? Många svenskar har en skuldkvot som är betydligt högre än så.

Skuldkvoten beräknas som skulder dividerat med disponibel inkomst, det vill säga nettoinkomsten. Om du och din äkta hälft tjänar femtiotusen kronor netto i månaden och ni har ett bolån på 2,5 miljoner kronor - då har ni en skuldkvot på 417 procent! Vad bostaden är värd på marknaden är inte intressant i en skuldkvotsberäkning.

Räntekvoten är en annan beräkningsgrund - ränteutgifter som andel av disponibel inkomst - som ter sig mycket tydligare i plånboken, samtidigt som den är direkt knuten till skuldkvoten så som siamesiska tvillingar. Om jag använder exemplet ovan och en bolåneränta på 2 procent blir räntekvoten ungefär 8 procent. Och den stiger proportionellt med stigande räntor.

Jag tror att det är en god idé att räkna på både sin skuldkvot och sin räntekvot och jämföra med hur andra har det. På ekonomifakta finns det statistik att tillgå.