Vinnande attityd

Jag är en person som aldrig vinner. Allt enligt mig själv och en lång empirisk historik. Jag är en person som tar en lott och med bestämdhet vet att det är en nitlott. Jag köper en trisslott och skrapar fram unika belopp. När jag satsar på en häst så blir den garanterat halt - och gör därmed halt. Inte ens en rökt ål har jag lyckats vinna på marknadernas tombola. Så egentligen borde jag inte syssla med en sådan fruktlös aktivitet.

Men så hände ett under. Någon däruppe eller därnere gillade mig för en stund. Jag vann på en lott och vinsten var en digital videokamera. Hörde ni? Jag var en vinnare och vinsten var inte en ny lott!

Jag tycker det är en krydda i livet att spela lite eller köpa en och annan lott. Jag saknar dock helt intresse för att analysera kusar, spela avancerade systemspel eller att satsa rejält. Nej, mitt spelande fungerar mer som en önskebrunn. Jag slänger i ett eller annat mynt, önskar mig något och går därifrån och glömmer bort det hela.

Ett spel som jag haft stående under några år är Miljonlotteriet. Jag gillar helt enkelt spel där jag har möjlighet att vinna men där överskottet går till behjärtansvärda ändamål. IOGT-NTO:s arbete mot våld, droger och alkohol bland ungdomar känns synnerligen enkelt att vilja stödja.

Ibland hör jag åsikter om att det är meningslöst och slöseri med pengar att köpa lotter eller att spela. Det finns hos en del människor ett behov av att bestämma åt andra vad som är rätt eller fel. Mitt eget förhållningssätt till spel är att inte lägga mer än småslantar i det - samtidigt som jag får möjligheten att vinna något. Det är min vinnande attityd.