Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En bra uppgörelse

Idag tog sommaren paus. Det har regnat och blåst så det stått härliga till. Sommarbyxor och tunn skjorta byttes raskt mot jeans och tröja. Imorgon är det skolavslutning. Kom tillbaka, sommaren.

Idag tog börsen revansch på sig själv. Av någon märklig anledning så köpte jag på mig Duni igår vid stängningsdax och idag har den stigit med 7,55 procent. Det var trevligt. Också SEB som var en tidig affär idag steg med 3,48 procent. Men än så är det en bit kvar till att portföljen är tillbaka till de gamla höjderna.

Idag så fick jag ett brev ifrån mitt försäkringsbolag. Jag gillar mitt försäkringsbolag. Det är så att dottern opererades för ungefär ett år sedan och ärren efter den blev inte direkt vackra. Och jag tog då några bilder på dem och skickade in till försäkringsbolaget. Idag fick vi besked att de ersätter med ungefär tjugo tusen kronor!

Nu är det visserligen så att pengar aldrig kan ersätta utseendet. Ärrvävnad är vad det är och dottern kommer troligen att reta sig på den när hon blir äldre. Men de här pengarna kan få växa till en mindre förmögenhet tills hon fyller arton år. Då kan hon kanske trösta sig med något hon behöver eller vill ha.

Själv har jag idag pröjsat ettusen niohundra kronor för en bilreparation. Denna kommer jag att återkomma till inom kort.

Ibland tänker jag på det faktum att jag skulle göra vad som helst för mina barn. Men det är klart - så tänker nog de flesta föräldrar? Före dotterns operation då hon hade väldigt ont - då önskade jag att jag kunde tagit över den smärtan. Och det är bara ett av en räcka exempel - magont, hosta, feber, ge mig allt. Jag tar det, bara de slipper lida. Det påminner mig om polismannen John Hartigan i filmen 'Sin City' då han försöker rädda en flicka undan en mördare: 'An old man dies. A young woman lives. A fair trade. I love you, Nancy'. Jag skulle verkligen göra allt för mina små.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg