 |
Kaffetåren är den bästa av jordiska drycker
|
Jag sitter här och rör runt i min kaffekopp och funderar kring livet i största allmänhet. Livet som ska balanseras och där alla delar ska få sin del av dygnets timmar. En del av detta är
jobbet och jag har verkligen haft bryderier kring två olika erbjudanden jag fått. Och jag har fått många trevliga kommentarer kring det här.
Vissa anser att man bör revidera sitt arbete med jämna mellanrum om det är dags att söka nytt - inte för att man vill ha högre lön utan för att man inte utvecklas på det jobb man har. Detta är i sig en mycket sund inställning. Inspiration är viktigt - gör det du älskar så jobbar du inte en dag mer i ditt liv.
Andra menar att mer lön betyder mer arbete och att det är bättre att sänka sina levnadskostnader så man inte behöver arbeta så mycket. Livet är kort och består av så mycket mer av lönearbete. Det är lätt att bränna den extra inkomsten på extra utgifter och så blir man slav under arbetet. Andra värden är viktigare så som fritidsintressen och familjen. Detta är också kloka ord. Dygnet har sina timmar och vi har den tiden att nyttja på bästa sätt.
Trygghetsnarkomani är inget bra, säger en tredje. Man ska ta nya utmaningar och inte på grund av tryggheten bli kvar i gamla hjulspår på samma jobb i tid och evighet. En riktigt bra funderare är att försöka se sig på sin nuvarande arbetsplats om tio år - känns det bra eller inte?
Det som inte känns bra just nu är att jag i elfte timmen får reda på att de endast vill anställa mig på sex månaders provanställning. Det här är något jag inte alls tycker om. Arbetsgivaren kan kasta ut dig på fjorton dagar utan någon som helst motivation och under dessa sex månader - de viktigaste - ska en ständig oro gnaga och fokus på jobbet blir lidande. Jag tycker det är förlegat och det gäller både för mig själv, alla andra - arbetslösa eller ungdomar. Jag ser det som ett sätt för företaget att minska sin risk på medarbetarens bekostnad - och eftersom ett arbete i sig är ett kontrakt mellan en arbetsgivare och en arbetstagare så känns det inte i sin ordning för mig.
Så troligen kommer jag att tacka nej - det går fler tåg. Och bryggaren får jobba lite till.
Jag tycker du gör rätt om du tackar nej till provanställningen.
SvaraRaderaGår själv i ungefär i samma tankar som du och skulle jag få det där erbjudandet skulle jag ge dem svaret: -Vill ni inte satsa på mig så vill jag inte satsa på er.
Om de verkligen vill ha dig så ändrar de sig.
Kaffe och kärlek är mina största laster.
/MK
Vill de provanställa dig så bör de kunna motivera varför, en person som har kompetensen som jobbet kräver bör kräva en tillsvidareanställning direkt.
SvaraRaderaProvanställningen är till för att pröva om du är lämplig för yrket vilket jag tror du är då du inte verkar byta inriktningen på ditt jobb.
Så har jag för mig att det är men jag har ingen direkt källa (jobbar dock en hel del med personal)
Tack för era kommentarer. :)
SvaraRaderaExakt som ni rekommenderat mig har jag gjort - tackat nej. Men sagan verkar inte vara slut än..
Har inte hängt med det sista. Men har du provat att söka tjänstledigt från din nuvarande arbetsplats? Brukar ju även ge bra signaler till nuvarande arbetsgivare att du inte föralltid kommer att jobba kvar med nuvarande lön och förmåner.
SvaraRaderaHej Anonym - den möjligheten har jag inte, tyvärr.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag tänkte jag skulle försöka höja blicken lite i diskussionen.
Jag har full förståelse för att en arbetsgivare vill provanställa - i vissa branscher (och jag tror att du jobbar i en sån) som är kunskapsintensiva så är arbetsgivaren helt beroende att man lyckas avgöra din kompetens och personlighet på kanske bara två-tre intervjutillfällen. Det är förstås väldigt svårt. Lite som att bestämma sig att leva tillsammans med nån efter tre dejter - ja, ibland går det så fort, ibland tar det tid innan man är rätt för varandra. Det är klart att arbetsgivaren betraktar det som en risk med anställning utan provanställning först. Sen kan man diskutera provanställningens längd, tre eller sex månader eller nåt helt annat?
Är det inte att vara lite väl mycket trygghetsnarkoman att kräva tillsvidareanställning direkt?
Jonas, tack för din kommentar. :)
SvaraRaderaKanske är det så - jag tror dock att det bör beaktas från fall till fall. Även arbetstagaren tar ju en risk, eller hur?