Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Entropi i vardagen

Efter regn kommer sol - så lyder ett uttryck som är sådär lagom klämkäckt. Och det handlar till viss del om behovet av kontraster. Det kan ju inte vara sol och fint väder jämnt? Då hade det inte varit möjligt att känna njutningen av det. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, så att säga.

Rimligen borde detta gälla även inom det känslomässiga området. Vem kan vara glad jämnt? Eller positiv? Ledsamheter sker som mer regel än undantag. Och om du inte är ledsen någon gång - hur kan du skilja den från glädjen?

Entropi är ett sådant där ord som man aldrig använder - mer än inom termodynamiken. Men jag tycker att det är ett bra ord. Det borde gå att kombinera med känslor, exempelvis. Känslomässig entropi.

Enkelt kan entropi beskrivas så som att allting i vårt Universum strävar efter ett jämviktstillstånd. Blandar du kallt vatten med varmt så blir det ju ljummet. Blanda regnbågens färger och de blir vitt - eller helt avsaknad av färg.

Känslomässig entropi - mitt eget uttryck - handlar om att känslor slätas ut till någon form av normaltillstånd. Där man sällan är jätteglad eller jätteledsen. Entusiastisk eller håglös. Utan man är bara som vanligt. Vissa kallar det för cynism, men jag tycker att det är mer komplext än så.

Barn har inte utarmats känslomässigt - de saknar också cynism. Men med livet så följer hårda törnar och ibland tuffa tider. Vuxna människor tenderar att bygga sig ett skyddande skal för att undvika att fara illa eller hamna i besvärliga situationer. Känslomässig entropi.

Jag själv är inte opåverkad. Jag kan vara cynisk och jag kan rycka på axlarna både åt stora sorger och fantastiska glädjeämnen. Varför? Jo, tar du inte ut svängarna i dina känslor, så riskerar du inget - varken positivt eller negativt.

Egentligen så vill jag väldigt gärna vara oerhört ledsen ibland - bara jag vet att de stora, lyckliga tillfällena kommer däremellan. Men vem kan styra det? Är känslomässig entropi även det en naturlag? Jag hoppas inte det - jag vill alltid vara ett barn i sinnet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg