Min egen stig

Lever du ditt liv med eftertanke eller låter du det bara flyta på?

Det finns kanske inga rätt eller fel i detta hänseende, utan i huvudsak handlar det väl om att var och en finner sin väg på livets stig där det känns komfortabelt att vandra. Att må bra och njuta är väl minst sagt viktigt?

Men om man nu pinnar fram på en bred, väl tilltrampad stig? Eller kanske till och med på en bred asfalterad väg? För ju fler som ska ta sig fram längs samma livsvandring, där måste ju vägen vara väl underhållen? Och där är det ju lätt att flyta fram, ungefär som när man pendlar med bil - alla sitter därinne i sina vagnar och ser uttråkade ut och kör fram utan att fundera något alls.

Hur mycket likformighet kan en människa stå ut med i sitt liv? Hur många liknande liv levs just nu parallellt i vårt avlånga land? Vandrar du verkligen längs den väg du verkligen vill? Har du stannat upp ett tag och tänkt efter vilken väg du ska ta?

Ett barn i själen - det är jag. Jag sitter just nu vid mitt skrivbord på jobbet bakom en smutsig fönsterruta och tittar ut - precis som jag gjorde som barn en gång i klassrummet när det var en enahanda, trist lektion. Drömmer och tänker kring vad jag kanske borde göra istället. Funderar och suktar efter något annat. Men vad?

Jag står helt enkelt just nu på ett väl tilltrampad gångväg och funderar på om jag inte skulle ta ett skutt ut i vegetationen och börja söka efter en liten, liten stig därute som jag kan kalla min egen.

Och denna stig är så smal, så smal att den knappt kan skönjas bland blåbärsris och barrmattor och därför kan jag inte vara säker på om det är stigen jag går på - eller om jag trampar upp en helt ny liten stig. Och DET är spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Stig, Eftertanke, intressant?