Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

I stunden

I helgen så är sommartiden över. Då är det dags att vrida timvisaren tillbaka. Och plötsligt så räknar vi vårt dygn på ett annorlunda sätt och ställer in våra liv att följa en ny rytm. Detta sker ofta helt utan någon större eftertanke.

Men är det så att klockan styr vår existens mer än annat? Prioriterar vi kalender och tidsfönster högre än att leva?

Vi jagar tiden. Vi är ständigt på språng för att hinna med och försöka bända in mer i våra kalendrar. Jobb, familj, lite avkoppling, kanske träna, sova inte minst. Dygnet räknas visserligen i timmar och vi planerar efter dessa, men vi överser lätt de där drygt åttiosextusen sekunderna dygnet består av - de där sekunderna som flyr så snabbt men där vi har den äkta upplevelsen. Där vi lever i stunden.

Jag är inte bättre än de flesta. Jag stressar också med min filofax som vapen. Därmed inte sagt att jag är nöjd med det. För jag vet ju att all tid som förflyter som jag inte tar tillvara på, den tid av mitt liv som jag inte förvaltar, den placeras inte i något minnesarkiv utan slängs ut så som ett barn med badvattnet. Livet är de dagar du minns. Inget annat. Det är, tro det eller ej, en sanning huggen i sten.

Upplevelser i nuet kan vara enkelt och behöver inga förberedelser. Mitt sätt är att stanna upp och frysa tillvaron. Det låter kanske fånigt, men det fungerar.

Välj att stanna upp i det du just nu ägnar dig åt, stoppa tiden mentalt och kliv av 'tåget', betrakta din omgivning och känn efter i ögonblicket med dina sinnen. Få ned det stressade flåsandet till lugn andning med magen och hjärtklappningen till vilopuls. Betrakta de omkring dig som fortsätter att rusa på och jaga. Eller titta på fåglarna eller solnedgången eller ditt barn. Känn efter hur vinden blåser genom håret eller hur regnet väter huden. Men var på plats i stunden, om så bara för någon minut. Gör det ofta, gör det varje dag. Gör det på jobbet och fritiden. Stanna upp då och då och bry dig inte om hur omgivningen reagerar.

Om du sitter i ett viktigt möte, ursäkta dig och gå ut och var i din egen stund ett par minuter. Om du jobbar och sliter med en dead-line, ta en paus, gå där ifrån, hitta en ostörd plats du trivs på och var i stunden. När vardagskaos stressar dig och middagen ska lagas, tvätten fixas eller hemmet städas - stäng av spisen, lämna tvättstugan och huset. Hitta en stund för dig själv, några minuter är en välgärning. Du återvänder sen till mötet, jobbet, middagen eller dammsugaren med ny energi, större glädje och en lugnare mage.

Jag vet inte varför det fungerar så. Jag förmodar att det är den mänskliga naturen. Vi är inte skapta för att ruta in våra liv på det sätt vi gör. Och vi mår dåligt av att stressa vilket leder till att vi bryts ned mentalt men även fysiskt i förlängningen. Vi människor behöver leva mer här och nu, det mår vi bra av. Sinnena behöver användas mer varierat än vad vi oftast gör.

Och vad är egentligen meningen med livet? Jag vill ha kul, det är min mening med min existens. Och jag vill glädja andra av bara farten. Sorglöshet vill jag ha mycket av. Förnöjsamhet i det liv jag har här och nu. Välbefinnande i stunden. Inte sen, inte då, inte när - utan nu. I stunden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. Att vara i den tid som du här kallar stunden, är nog den bästa tiden! En liten stund då man t. ex. upplever något som ger en "ny" tanke...
    Jag praktiserar regelbundet en kort stund med reflektion över det som är "just nu". Jag tror att det har hjälpt mig mången gång så att jag inte har "gått i taket", utan förlikat mig med livet och slitet, och med att vi alla är olika. Att en del av oss vill mer än andra, har större lust till att vilja något med alla dom där sekunderna som är livet.
    Gillar ditt inlägg:)

    SvaraRadera
  2. Hejsan,

    trevlig blogg.

    Undrar om ni är intresserade av ett länkbyte med passivinkomst.se

    mvh
    johan

    SvaraRadera
  3. Tack ska ni ha! :)

    Hej Johan, jag länkar normalt inte utan har min 'Nu läser jag'-lista. Tack ändå! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg