Medkänsla

Har du medkänsla? Reflexmässigt svarar du nog 'Ja!' på den frågan. Men är du en medkännande person på riktigt?

Har du medkänsla hör du vad andra människor säger. Om du uppfattar att de är glada eller ledsna, om du reagerar på vad de behöver, om du kan förstå dem även om du inte håller med. Djup medkänsla och du väljer dem framför dig själv.

Moderskapet är nog den allra mest naturliga formen av total medkänsla. Många kvinnor, och kanske män, kan läsa ett litets barn behov som om det vore deras egna.

Den totala motsatsen till en medkännande person är egocentrikern. Denne uppfattar nästan ingenting av verkligheten omkring sig, hon ser knappt människorna i sin närhet och har ingen förmåga att sätta sig in i hur de tänker eller känner. Världen är en kopia av hennes inre, och närmast ingenting kan få henne att förstå att andra uppfattar det annorlunda.

En människa med medkänsla förstår inte andra människor därför att hon gett sig själv en order att göra det. Hon gör det för att hon vill, för att hon ser en likhet mellan henne själv och den andre, ett lika värde. Du skall respekteras i lika hög grad som jag själv.

Och här finns en intressant koppling till att leva i nuet. Är du där, i vardagen, med hela dig själv så har du en naturlig medkänsla. Går du omkring i en vardagstrans, eller är självupptagen, så spelar det ingen roll hur god du är innerst inne, det är egot du när. Har vi inte närvaron i nuet så fungerar inte medkänslan. Den finns bara hos den som har sitt fokus i det som är.

Numera vet forskarna också var medkänslan finns, nämligen i den högra pannloben i hjärnan, den som får oss att känna oss harmoniska och energiska och i den del av hjärnan där viljan har sitt säte. Stress och press - det syns i höger pannlob och i amygdalan - sätet för ilska och försvar. De är med andra ord varandras motsatser.

Men om jag nu vill vara en medkännande person? Hur blir jag det? Kan jag träna mig till det?

Ja, absolut. Och nyckeln finns på samma ställe som i så många andra sammanhang när det gäller dig själv - i att studera dig själv.

Iaktta dig själv, och studera hur du för det första tolkar världen och sedan hur du använder din energi och ditt fokus. Du kan göra det när och var som helst, mitt i ett samtal, på bussen. Ser jag världen eller bara mig själv? Övar du kan du bli medveten om hur ditt fokus flyttar sig.

'Alla frågar sig hur man blir lycklig' säger Dalai Lama. 'Svaret är att lycka är att ha sinnesfrid, och det får man av kärlek och medkänsla'. Han menar att orsaken till att kärlek och medkänsla ger lycka, är att dessa känslor ligger så nära vår sanna natur och är grundläggande för vår existens som människor. Vi är beroende av varandra.

Det här är återigen en självklarhet och inget nytt, men samtidigt främmande, för hur ofta handlar vi i vardagen utifrån denna insikt? Är inte det vanliga att vi handlar som om lyckan kommer av att kunna roffa åt sig på andras bekostnad och ge igen i stället för att förstå och förlåta?

Medkänsla är din smärta i mitt hjärta

Citat okänd

Läs även andra bloggares åsikter om Medkänsla. Empati, Nuet, intressant?