Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Efterdyningar

Den här gnistrande, kalla decembermorgonen inleddes med en espresso bryggd på Indriya - mycket intensivt, kraftfullt och kryddigt. Jag blev dessutom pigg omedelbart, ovanligt för säsongen när det gäller mig.

Tyvärr är det nu tider för baksmälla, och då tänker jag inte på efterverkningarna av tomtegroggar och vinglöggar. Nej, nu är det de förköptas bittra stund. I samband med julens högtider är det svårt att hålla i pengarna, framför allt i pengar som man saknar. Jag förstår precis.

För familjen Penning är också julen kostsam och i år blev det nog en aning för mycket av det goda. Vi måste hålla igen ett tag, konsolidera och räta upp. Samtidigt så är det enbart en krusning på ytan eller ett gupp på vägen. HMS Penning har fått en svag slagsida men inte mer. Många andra har det betydligt värre ställt.

Landets socialförvaltningar får nu många samtal från familjer i kris och det fortsätter långt efter påska. Kommunernas budgetrådgivare har bråda dagar. Julen innebär en ekonomisk stress med oro och även nyårets förväntningar slår hårt i en påfrestad ekonomi. Inte är det lätt att i en barnfamilj, där en eller kanske båda föräldrarna förlorat jobbet, att hantera julklappar och traditioner. Jag känner någon och det är inte ovanligt. Kanske du också har någon i din närhet?

Visst gör det ont i hjärtat att inte kunna ge sitt barn den efterlängtade klappen, att se den återhållna besvikelsen i hans eller hennes ögon och sedan bevittna den tappra teater de spelar upp glada miner för att inte göra sina föräldrar ledsna. För barn vet, de hör och ser. Om deras mamma och pappa har det ekonomiskt kärvt så vet de, även om det inte talas högt om det.

Att hantera en privatekonomi är ingen förmåga man föds med. Och det har mycket lite att göra med hur mycket man tjänar. Men vi är många i Sverige som skulle behöva lära oss mer vad det innebär. Först i skolan och sedan som vuxen. För det handlar inte om att människor är korkade eller oförmögna. De är bara mänskliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg