Yttre attribut utan slut?

Tänk vad lite amatörpsykologi kan göra!

Numera så blir jag sällan avundsjuk eller köpsugen när någon visar mig sin nya 'gadget', TV eller bil - något jag definitivt hade blivit för bara något år sedan.

Känslan av att också vilja ha något tycks ha ebbat ut. Mycket vanligare är att jag nu tänker att 'om jag inte köper en sådan så sparar jag ju si och så många kronor i utgifter'.

Vad är egentligen viktigt att visa upp? Det sägs att status är en viktig drivkraft för människor, en psykologisk urkraft som tar oss högre upp inom gruppen och ger oss de där härliga endorfinerna som vi längtar efter.

Men är det värt priset? Jag själv har nog förlorat det loppet redan och blir klädsamt sist i statustävlingen.

För vem tittar egentligen på din bil? Eller dina skor? Ditt hus? Servisen? Kläderna? Frisyren? Är det viktigt för dig att beundras eller känna status?

Var och en avgör så klart själv vad som är viktigt för dem. Samtidigt så är det en insikt i sig att förstå vilka känslor det spelas på när vi uppmanas att konsumera. Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har - för att imponera på människor vi inte gillar. Ger det dig du önskar av livet?

Detta kanske även gäller julklappar? Kanske vill du imponera på någon genom att få dem att tro att du 'har råd' med dyra presenter? Tänk efter ett tag och gör din egen bedömning.

Tro mig, det är befriande att inte bry sig ett dyft om vad andra tycker om dig. Önskar du dig sann beundran så är det paradoxalt nog det du behöver lära dig.

Läs även andra bloggares åsikter om Status, Belöning, Endorfiner, Julklappar, Konsumera, intressant?