Det börjar bli allt påtagligare. Jag vet ju egentligen både vad jag vill och vad jag önskar vara utan. Ibland blir det mer uppenbart och tydligt, speciellt vid de tillfällen då ytterligheterna närmas.
Åtta timmar om dagen. Eller fler. Inte sällan fler. Fyrtio eller femtio timmar i veckan. Två hela dygn av sju. Inatt
sov jag dåligt. Vände och vred mig och oroade mig, planerade och struktererade den kommande arbetsdagen - utan betalning. Sedan uppe i ottan, en snabb frukost och iväg i en frostbiten natt till jobbet.
Hårt, intensivt arbete. Varvat med hektiska möten med en hetsig och ovänlig atmosfär. En kort lunch. Mer slit i högt tempo, utan någon egentlig inspiration mer än hotet av en deadline. När kontoret töms och blir tyst sitter jag kvar och avslutar en del, skjuter annat till imorgon. Imorgon som sannolikt blir ett nytt idag.
Det här är något jag ser som något jag kan vända ryggen. Då jag når det där hett efterlängtade ekonomiska oberoendet jag strävar mot. Men dit är vägen fortfarande lång. Att tjäna pengar i utbyte mot tid är allt jag kan. Tills vidare.
Jag vet vad jag vill göra alla dessa dagar som är resten av mitt liv. Jag vill byta maskin mot människa. Spelat allvar mot äkta glädje. Ändlöst trist mot gränslöst roligt. Utarmande rutin mot stimulerande variation. Vem vill inte det, förresten? Det är den mänskliga naturens val.
Så ju mer tydlig bilden blir desto säkrare blir jag på att jag är ämnad att göra något annat. Ett jobb som bättre passar min otåliga person. Men få jobb som utannonseras intresserar mig.
Stresstålig. Många bollar i luften. Socialt kompetent. Energisk och engagerad. Bah!
Engagemanget finns i det du älskar att göra, energin skapas av glädjen att skapa något, social kompetens är bara floskel, ingen klarar av att göra mycket på en gång och stress dödar. Vem tror på det där - ärligt talat?
Ibland så gör sig mitt dåliga samvete gällande. Jag borde vara tacksam för att ha ett arbete, en inkomst och ett oberoende som många saknar. Att vara arbetslös är ingen fröjd. Men något odefinierbart stör mig, irriterar som en kliande tröja på kroppen. Det jag arbetar med idag, det är inte av något riktigt värde. Det är faktiskt bara skräp, på några års sikt. Jag är ämnat för något större. Beständigare. Värdefullare.
Det är påtagligt men inte konkret. Inte ännu. Men snart.
Läs även andra bloggares åsikter om
Jobb,
Arbete,
Lön,
Inspiration,
Engagemang,
intressant?
Klockren beskrivning av det moderna livet. Jag har själv ett välavlönat arbete med bra lön, men allvarligt talat hur viktigt är det? Läste om din blogg i dagens svenskan och blev inspirerad. Började fundera i de här banorna för sex år sedan efter att jag läst boken Rich dad,Poor dad. Har sedan dess betalat av mitt studielån samt fått ihop ett litet,litet kapital.
SvaraRaderaMycket bra beskrivning. Jag har själv samma tankar. Speciellt i början av ett nytt år, eller i slutet av ett. Då tränger sig de liknande funderingar på.
SvaraRaderaMen stress är inget att leka med. Intensiva arbetsperioder är ok till och från men det behövs perioder då man hämtar andan.
I avvaktan på det ekonomiska oberoendet så hoppas jag att du kan klämma in sådana perioder också.
Basta beskrivningen jag last av hur jag kanner. Tack
SvaraRaderaTack för en bra blogg, Per. Jag brukar läsa men nästan aldrig kommentera men jag kom att tänka på en väldigt bra låt när jag läste ditt inlägg. Tror det är kanske är samma känsla som beskrivs i ditt inlägg och låten.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=hn-o7aufUPg
(det går visst inte att klicka på länken, så klistra in den istället...ja, du fattar..).
Liss
Tankarna gryr hos många. :)
SvaraRaderaTack för era trevliga kommentarer. Det känns märkligt och roligt att kunna klä andras tankar i ord. :)
välskrivet, ganska nöjd med tillvaron men den kan vara något mer och det innebär då inte att sitta och jobba vid en dator ...
SvaraRaderaJag tycker att det du skriver är en mycket bra förklaring på hur dagens samhälle verkligen fungerar. Jag vet att jag kommer att få ta klivet ut ur "Ekorr hjulet" en vacker dag. Jag har bestämt mig för att lyckas med det.
SvaraRaderaJag vet att alla människor har möjlighet att göra det om de bara vågar att öppna ögonen för att se vilka möjligheter som finns om man bara är intresserad och motiverad.
Tack för en mycket bra blogg!
You and me both!
SvaraRaderaMan tycker nästan synd om alla som inte har sådana här tankar. Jag menar tänk dig att alla är beredda att jobba tills dem fyller 65. Aldrig säger jag, ALDRIG!
Inte säkert att man blir 65 heller. :O
SvaraRadera