Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En dos fransos - en lektion i privatekonomi

Jag kan inte hjälpa det, men jag förknippar ofta egenskapen arrogans med fransmän. Orättvist? Säkert så. Jag har träffat fransoser med de bästa egenskaper - men de har dessvärre varit i minoritet.

Efter att ha haft äran att arbeta med franska kollegor några månader är min dom för just dessa personer hård. Översitteri, överlägsenhet och ironi är de enskilda grenar de var bäst på. Jag kliar mig i skallen - är inte stormaktstiderna över för nationer som Frankrike, och för den delen Storbrittanien?

Men jag ska samtidigt vara generös med mitt medlidande till de stackars fransmännen som enligt en opinionsundersökning är deppigast i hela världen. Tidningen La Parisien korar sina landsmän till världsmästare i pessimism, det är också ett rekord, minsann.

I samma världsomspännande undersökning så anser 80 procent av invånarna i Nigeria att det kommer att bli bättre under 2011. I Sverige är resultatet 53 procent. I Frankrike är endast 15 procent optimistiska.

Hur kommer det sig att afghaner och irakier är mer optimistiska än fransmännen? Afghanska järnvägsanställda går inte i pension vid 52 års ålder. Irakier har inte trettiofem timmars arbetsvecka.

De största pessimisterna finns bland de franska ungdomarna. De är dessutom experter på att strejka innan de ens har fått ett första jobb. Drömjobbet är att bli statsanställd för att vara garanterad livstidsanställning och tidig pension. Fransmän vill nämligen att välfärdsstaten ska ta hand om dem.

Nej, stormaktstiden är allt över. Nu är det folk som vietnameserna - ett tidigare franskt kolonialfolk - som ser med tillförsikt på en god ekonomiskt framtid.

Vilka slutsatser ska man dra utifrån sin egen lilla mikroekonomi? Jo, jag tycker själv att:
  • sluta med självömkan
  • kavla upp ärmarna och gör något åt din situation
  • bygg din egen privatekonomi som din trygghet för framtiden
Bli en vietnames istället för en fransman så har du större möjlighet att lyckas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Eftersom jag är utförsåkare och under åren har tillbringat ett par mån i franska alperna,håller jag helt med om att franska karlar i allmänhet inte är specielt hjälpsamma om man frågar om något.Om man tilltalar dom på engelska ifrågasätter dom i allmänhet varför jag inte talar franska i Frankrike.Trots att alla fransmän läser franska i skolan,dom är helt enkelt ovänliga.Dom franska damerna däremot är mer tillmötesgående och hjälpsamma.Om du behöver fråga om något i Frankrike så är mitt råd,fråga damerna.Det kanske beror på att kvinnorna inte behöver vara så "macho".Undrar om samma fenomen finns i Sverige?
    NISSE

    SvaraRadera
  2. PS.Det skulle vara "läser engelska"!

    SvaraRadera
  3. Intressant att höra, Nisse. Då håller jag mig till damerna i fortsättningen. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg