Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Hitta sitt kall

De här dagarna som passerat under början av 2011 har jag jobbat mer än som jag egentligen föresatt mig. Allt behöver en balans och jämvikt - det behövs tid till nöje och avkoppling exempelvis. Fru Penning däremot har nu bestämt sig för att göra ett karriärkliv, och inte mig emot.

Jag vet ju att hon kämpar på i ett arbetsklimat av tråkigare sort och jag vet också att hon har potential, entusiasm och kunnande som inte kommer till sin rätt där hon jobbar idag. Dessutom så vet hon vad hon vill ägna sig åt i sin yrkesroll. Jag kan inte annat än erkänna ett visst avund.

Fru Penning är en bättre utförare än vad jag är. Jag är en duglig planerare och begrundare, däremot. Så i äktenskapet kompletterar vi varandra ganska väl. Men på jobbet, där finns ju bara ens egna företräden och tillkortakommanden. Det är inte så lätt att vara någon annan än en själv, eller?

Jag tänker ganska mycket på det här - vad jag är bäst ämnad för och vad jag kanske borde låta bli att pyssla med. Mycket av det jag finner roligt vet jag inte hur jag skulle kunna omsätta i en inkomst. Det är mycket lättare att finna inkomstbringande, astråkiga arbeten.

Jag provade vid ett tillfälle en personlig coach men det gav verkligen föga. Jag funderar ju redan och lyckas ändå inte komma fram till något. Och inte hjälper det då med en coach - eller så var min coach inte duglig, helt enkelt.

Arbeta med det du tycker är roligt, så jobbar du inte en dag till i ditt liv. Så säger ett klokt uttryck. Att omsätta det i praktiken verkar däremot vara besvärligare.

Att finna mitt kall, det vill jag. Men att läsa om de som gjort det gör mig mest stressad. Ungefär som att springa försenad till bussen.

Hur finner man sitt kall? Det finns kanske svar i boken 'Lycka.nu' av Titti Holmer? Enligt Titti är det bra att ställa sig frågorna nedan. De tre frågorna ger svar på vad som bereder dig NÖJE, vad som är dina STYRKOR och vad som ger dig MENING.

NÖJE
  • Vad njuter jag av?
  • Vad finner jag glädje i?
  • Vad roar och intresserar mig?
STYRKOR
  • Vad känner jag mig bra på?
  • Vad brukar jag få komplimanger för?
  • Vilka är mina främsta färdigheter?
MENING
  • Vad tror jag ökar min eller andras lycka längre fram?
  • Vad är viktigast för mig i mitt liv?
Jag fortsätter min jakt på mitt kall. Har du börjat eller har du redan nått fram?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Man kanske inte ska jobba så hårt på att hitta sitt kall, utan helt enkelt bara leva.

    SvaraRadera
  2. Jag tror jag har hittat mitt kall. Eller i alla fall ett hörn av det. Och det är bra!

    Men Livet, det är ju något annat än jobbet. Livet är det jag skulle vilja ha råd att ägna mer tid åt. Tänk om man kunde försörja mig som levnadskonstnär!Om "Konsten Att Bryta Ihop Och Gå Vidare" vore ett yrke så skulle jag vara sjukt framgångsrik.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg