Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Läste idag att EF-grundaren Bertil Hult fyller 70 i dagarna. Det firar han genom att bjuda 300 personer till Kina. Schysst kille, och dyrt kalas. Men han skänker också en summa motsvarande kalasets totalkostnad till välgörenhet. Kan man låta bli att gilla en sådan person?
SvaraRaderaSympatiskt. :)
SvaraRaderaJag tycker inte bara att det är synd att dem som blivit rika har svårt att dela med sig. Det är också mer regel än undantag att de inte utnyttjar möjligheten till frihet för egen del. Ofta fortsätter de att jobba hårt 60-80 timmar i veckan och bygger på sin förmögenhet tills de dör. Är det ingen entreprenör som vill leva för sina pengar?
SvaraRaderaJag har de senaste veckorna förundrats över att Kamprad m. familj väljer att lägga miljarderna på hög. De skulle kunna göra otroligt mycket nytta istället! Bygga skolor, starta sjukhus, investera i miljön osv.
SvaraRaderaTänk att bygga upp ett företag som tar socialt ansvar och kan finansiera arbetet för en bättre värld. Då skulle jag vara stolt!
Jag tycker absolut du har en poäng där, det är en självklarhet att dela med sig av vårt överflöd i västvärlden tycker jag. Jag lånar själv ut 5% av min lön efter skatt till fattiga entreprenörer i hela världen via www.kiva.org . Jag tror alla skulle kunna avvara något sådant med lite motivation.
SvaraRaderaPengarna gör mer nytta hos en frisör i sydamerika, bilmekaniker i Pakistan eller en fiskare i Filipinerna än i min ficka. :) Även om jag inte får någon ränta på pengarna, så känns det som bäst investerade pengarna varje månad.
Ja, nog är det så att det finns ett värde i att dela med sig. :)
SvaraRaderaDet ligger nog generellt i oss svenskar. Jämför kutym (stavning?) i Sverige kontra USA när det gäller att ge dricks.
SvaraRaderaÄr vi snåla, menar du? :D
SvaraRaderaJag tror det stämmer som Dexter säger, vi har en tradition i Sverige att det är alla andra som ska ta tag i allting, "staten fixar, jag betalar skatt så jag behöver inte hjälpa hemlösa, ge bistånd till fattiga länder osv osv". En klart ansvarsfrämmande attityd som jag ser som mindre utbredd i andra västländer, t ex USA. Genom att ha ett enormt skattetryck så håller hela befolkningen i sina slantar allt hårdare.
SvaraRaderaSista meningen i Linus slår han huvudet på spiken. I och med skattetrycket går nog tankegången att vi har ett bra skyddsnät som fångar upp dessa mindre lyckligt lottade människor.
SvaraRadera