Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Boende efter förmåga

Familjen Penning går ju i väntans tider. Det är lätt att få handsvett när jag funderar på vilka enorma summor med pengar det handlar om som vi avser att låna. Efter ett avsnitt av Lyxfällan på TV så känns det nästan som om vårt deltagande i den TV-serien rycker närmare.

Nåväl, vi har väl ganska så god koll på hur vi ska balansera vår budget. Däremot så tänker jag från och till kring hur bopriserna hade sett ut i Sverige om det inte fanns bolån?

För väldigt få svenskar har några stora finansiella muskler. Intressant hade varit att se hur priserna hade varit och hur man finansierat sina bostadsköp.

Hade man betalat med sitt kreditkort och VISA? Lånat av sina föräldrar?

För ett värde på något, så även ett hus eller en lägenhet, är aldrig högre än vad någon är villig att betala. Eller har förmåga till. Så visst är det så att bankernas beredvillighet att låna ut summor i vissa storleksordningar påverkar bostadspriserna?

Min egen far berättade för mig att 1966 - det år då mina föräldrar tog steget ifrån en liten hyresrätt till ett enormt hus på 90 kvadratmeter - var det inte så lätt att få något bolån. Beloppet de behövde var sextiotretusen kronor och det krävdes en rekommendation för att de skulle få lånet.

En skojig jämförelse mellan 60-tal och dagens huspriser kan du läsa här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. hej ,ja du har rätt allt du skriver!

    SvaraRadera
  2. Det är tämligen intressant att så få svenskar har pengar på banken! Hur kommer det sig? För med de inkomster svenskarna har, så skulle många lätt kunna spara till minst miljonen (det har jag själv gjort, började spara i aktier i 13 års åldern och hade en miljon vid 30). Troligtvis beror de på att Sossarna under lång tid indoktrinerat folket i tron att det är fult med pengar, och att samhället (dvs någona annan) alltid kan betala. Hoppas attitydförändring sker snart, med tanke på att pensionssystemet kommer att braka samman (tillväxten tillåter helt enkelt inte dessa utgifter som pensionärbommen medför). Vad ni än gör, träna era barn i förståelse för ekonomi och hur man inte slösar utan sparar & investerar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg