Jag har lite funderingar kring det här med bostad och bolån dessa dagar då vårt eget hus är ute till försäljning. I dagarna har SBAB och SEB båda
skärpt kraven ytterligare på sin presumptiva bolånekunder. Den förra kräver nu påskrivet säljkontrakt på innevarande bostad innan ett lånelöfte för en annan bostad blir aktuellt och den senare har satt upp krav på att klara en dubbel boendekostnad i minst ett år. I mångt och mycket handlar detta om att utkräva 'Sälj först - köp sedan'. Det här känns underligt och inte minst märkligt i tiden.
För inte så länge sedan så var räntorna rekordlåga och då fanns det näst intill inga spärrar på hur mycket som kunde lånas ut. Samtidigt så var det en svår arbetsmarknad och många förlorade sina jobb. Hur valde man att göra sina kreditbedömningar utifrån konjunkturläget?
Nu dras istället tumskruvarna åt samtidigt som allt fler har jobb och konjunkturen är på uppgång. Jag upplever att SBAB och SEB är ur fas med sina kunder. Räcker det inte med amorteringskrav och gränser i belåningsgrad?
De allra flesta vill helst köpa ett nytt boende innan det gamla avyttras. Inte så konstigt egentligen - man vill gärna försäkra sig om att ha någonstans att bo där det 'fungerar' - speciellt barnfamiljer har denna önskan. Att först sälja och sedan jaga nytt boende blir för mig 'fel ordning'. Och dessa krav ifrån bankerna blir också ett moment 22 där du inte kan köpa förrän du sålt - till någon som inte kan köpa förrän denne sålt. Och så vidare. En inlåsningeffekt enligt mig.
Visst, den förnumstige och kanske lite präktige kan ju alltid påpeka att det minsann inte är någon rätt att få låna, inte. Men så som barnfamilj är man inte vidare pigg på att slagga hos vänner eller släkt om någon ny bostad inte dyker upp efter försäljning. Nej, det blir till att chansa, helt enkelt. Och vackert acceptera vad banken nu avkräver. Men jag tycker att det är kontraproduktivt - både för deras kunder och i förlängningen för dem själva. Det är
en konkurrensfördel att inte schablonmässigt placera alla i samma fack. Men det kanske handlar om svensk rättvisa - ingen ska med. Eller så alla.
Läs även andra bloggares åsikter om
Bolån,
Överbelåning,
Privatekonomi,
intressant?
Kollektiv bestraffning?
SvaraRaderaHåller med dig till fullo där. Jag känner själv flera som har fått vara inneboende hos släktningar och det är verkligen inte kul i längden. Jag tycker nästan banker, ekonomer mfl. är så pessimistiska om framtiden vad gäller bomarknaden att det nästan är risk att det blir självuppfyllande.
SvaraRaderaBankerna stramar nu åt för att de försent insett att det gjort fel under flera år och har fått kalla fötter. Ett rimligare krav vore att man ska klara av 30 års amortering på hela det nya lånet.
SvaraRaderaFör 20 år sedan fick man rabatt på banken om man hade låg belåning (mindre än 50%) fick man lägre ränta de senaste åren har det varit tvärt om ju mer då lånar ju lägre ränta...å så säger man allmänt att banker är experter på risk management????
/ Oskar
Det här visar att SEB och SBAB pissar på sina kunder och deras situation, de ser det som att kunden ska komma med mössan i handen och vara tacksam emot banken. Sådant beteende fungerar inte idag dvs ytterst sett skadar dessa banker sitt anseende!
SvaraRaderaKraven från Bankerna ska vara tuffa det borde de ha varit tidigare och det ska de vara idag, men de måste vara genomtänkta för att fungera. En bank som knappt ställer några krav på kunderna (se SBAB för ett par år sedan) pissar verkligen på kunderna som ett par år senare med högre ränta får äta havregryngröt 6 dagar i veckan eller ännu värre blir av med sitt boende.
SvaraRadera/ Oskar