Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Var stolt

Är det viktigt att vara en god medmänniska? Eller är det så att var och en är sin egen lyckas smed?

Jag läser just nu boken 'Vem gråter vid din grav?' som är den tredje boken av Robin Sharma översatt till svenska. Vem gråter vid din grav? Är det viktigt? Spelar det någon roll - du är ju död?

Jag tror det spelar roll. Många människor har med ångest vid livets slut rannsakat sig själv och vad de gjort - eller inte gjort - under sina liv. Alla ska vi dö. Och att göra det med glädje av vad man åstadkommit i livet och att dessa handlingar gör att saknaden efter dig blir stor - det är riktig medmänsklighet. Den dag det tar slut ska du vara klar med ditt liv och inte sörja över döden. De som gråter vid graven är de andra, de som är kvar.

Den här boken är mer ett uppslagsverk än en bok som läses pärm till pärm. Varje kapitel är kort men rymmer mycket eftertanke. Så som att skriva dagbok - din dag är värd att minnas. Eller att inleda dagen rätt - en morgon som blir bra genomsyrar hela ens dag. Eller att välja den ärliga vägen - mot sig själv och mot andra.

Att någon en dag gråter vid din grav är inte utifrån en egoistisk tes. Nej, det handlar om att du gjort så mycket gott eller strävat mot att vara rättfärdig, en god människa, med medkänsla, empatiförmåga och omsorg om andra.

Jag tror att det en vacker dag slår om i vårt samhälle på ett sådant sätt att medmänskligheten gör upp med egoismen. Att kostnader inte kan jämföras med värden. Att du kommer att känna dig stolt över dig själv och dina handlingar. Jag är en optimist i den frågan. Jag tror att alla egentligen vill väl.

Jag vill så klart också vara stolt. Jag vill att mina barn ska vara stolta över sin pappa. Att det ska finnas goda minnen och tankar om mig en gång då min stund här är över. Det spelar roll.

Du kan provläsa en bit här ur boken.

Vadhelst vi lär oss att göra lär vi oss genom att göra just det: en man blir till exempel byggmästare genom att bygga och harpspelare genom att spela harpa. På samma sätt blir vi rättrådiga genom att begå rättrådiga handlingar, måttfulla genom att begå måttfulla handlingar och modiga genom att begå modiga handlingar.
- Aristoteles

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg