Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Ordinarie Tid

Motivet är alltid mer intressant är målet. Att något skedde är ju ett konstaterande - men varför? Där ligger det intressanta i varje roman. Eller film. Eller liv.

Varje dag, eller åtminstone de flesta, stiger vi upp på morgonen, förmodligen äter frukost, klär på oss och borstar tänderna. Sedan fortskrider den med olika aktiviteter, inte helt osannolikt med jobb eller lektioner. Exakt hur din dag ter sig vet visserligen bara du, men att den tar slut ungefär vid sängdags gäller de flesta. Kanske en stund med en bok innan lampan släcks?

Vad är en dag i livet värd, egentligen? Hur mycket värderar vi en ynnest att faktiskt vakna på morgonen och få vara med i matchen ytterligare en gång? I livets match finns inga stjärnor som är garanterade spel, det är upp till bevis varje gång vi kliver ur sängen.

Jag lyssnade på Sommar i P1 där vår egen Henke Larsson knöt samman en fotbollsmatch med livet i stort - att alla spelar vi enbart på ordinarie tid, det blir ingen tilläggstid i livsmatchen oavsett hur många avblåsningar det blivit. Alla kan ha en dålig dag rent tekniskt men inte arbetsmässigt. Det är bara att springa - springa tills du blir utbytt.

En helt vanlig dag borde vi vara mycket varsamma med. En dag är lika flyktig som luften vi andas och utan koncentration så försvinner den nästan obemärkt.

Det finns inte utrymme till att ge sig själv en dålig dag. Det är den värsta sorten av slöseri. Tid är din mest värdefulla, ändliga resurs.

Det finns en andlig teknik, troligen från Buddhismen, där du ska avsluta din dag på sängkanten, sittandes och rekapitulera skeenden baklänges - från stunden där du sitter och hela vägen tillbaka tills det du vaknade. Genom att göra detta så flyttar du fokus ifrån slutet till början - från målet till orsakerna. Då ser du anledningarna och motiven till de handlingar du gjorde eller avstod, de goda ting du utförde och de mindre goda du också orsakade. Med denna kunskap ges du sedan möjligheten till att berika dina framtida dagar så mycket bättre. Så som en mästare i tekniken ska du kunna göra detta år tillbaka och kanske hela ditt liv. Då blir bilden mest troligt annorlunda än vad den är idag - av vilka orsaker är jag här i denna livssituation? Vad har jag gjort rätt och vad gick snett? Vad kan jag därmed förändra framåt?

Jag har insett att den arla timmen - morgonkvisten - har stor påverkan på hur resten av dagen blir. Helst ska jag inte stressa utan ta det lugnt och stilla, nästan äta frukost kontemplatoriskt och varsamt formulera varje tanke i en positiv riktning. Rätt hanterad morgon kan ge en stor dag. Och varje sätt som gör den stor är värd att ta till sig.

Så hoppa inte över frukosten, är du snäll. En stor dag blir till stora veckor och stora år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg