Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Längta dit

Jag satt och jobbade intensivt en sen eftermiddag förra veckan. Kollegorna börjat troppa av en efter en men jag hade en del problem att lösa innan jag kunde dra mig ur för dagen. Och medan jag satt där så råkade jag förminska ned alla fönster så att bakgrundsbilden i Windows visade sig i all sin prakt. Jag bara stannade, fullständigt gick ned i 'idle mode'. Hakan föll ned och jag stirrade.

Ja, det är den bilden ovan. Jag bara kände hur jag helt plötsligt satt där, vid strandkanten och njöt av sommarnatten. Kontoret var borta ur sinnevärlden och med det alla mina uppgifter och papper. Jag såg mig sitta där i tystnaden, i solnedgången. Storlommen sjunger sin melankoliska sång och syrsorna spelar sin kvällsserenad. Allt medan jag sippar på min kaffekopp och tänker att livet är gott.

Det jag pysslade med på mitt jobb var roligt och stimulerande. Jag längtade inte bort. Nej, jag längtade dit. Dit där bilden var tagen och just det ögonblicket. Där jag hellre ville vara.

Människor önskar sig ofta bort från saker och ting. Men vet man inte till vad så går ekvationen aldrig upp. Att önska sig ifrån en tillvaro är aldrig något bra. Bättre är att försöka trivas i det som är - men att samtidigt längta dit. Dit du egentligen vill vara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Vilken fantastisk bild! (har du tagit den?)
    Följt din blog länge nu. Och har stor glädje av den. Så jag tänkte bara tacka och skicka lite positiv energi, fortsätt skriva!

    //Stefan

    SvaraRadera
  2. Tack, roligt att höra. :)

    Nej, bilden kommer i bakgrundspaketet 'Nordic Landscapes' för Windows 7 - finns att ladda ned gratis från Microsoft. :)

    SvaraRadera
  3. Sådär ja! nu har jag den också som bakgrund på min arbetsburk (ursäkta efterapningen) ...

    Precis vad en Systemutvecklande tvåbarnsfar med nyinköpt villa behövde ;)

    //Stefan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg