Till den som har allt

Månadsskiftet är nära och snart stundar december. Ingen sorg och saknad för mig avseende mörka november - det är en månad som jag helst ser i backspegeln.

Kvällen har ägnats till viss del åt räkningar och budgetering. Blev inspirerad efter att ha kikat på Lyxfällan och kvinnan med det stora klädkontot. Något sådant har inte jag även om jag gillar mysiga tröjor och färgglada underkläder. Slutraden på budgeten avseende julklappar slutade på 9 700 kronor. Det är maxbeloppet och inte en nödvändighet. Julklappar blir ibland ett tvång. Gåvor ska ges bort med glädje, annars kan det få vara.

Dottern vet inte vad hon önskar sig men sonen har en lång lista. Ett begagnat TV-spel har jag redan köpt till honom. Men vilka klappar ska man köpa till de som 'har allt'? En svår kategori är vuxna människor som egentligen inget önskar sig i egenskap av 'ting'.

Då gäller den dubbla glädjens regelverk. Ge helt enkelt bort ett fadderskap hos WWF för hotade djurarter. Eller skänk en julgåva hos desamma. Varför inte ge bort en get?

Det säga att Årets julklapp blir en färdig matkasse. Kanske en vettig gåva till den stressade barnfamiljen eller några äldre släktingar? Lina har en variant har jag sett och Middagsfrid med.

Den bästa gåvan vore kanske julefrid? Men det är snarare den egna, inre gåvan. Att ta det lite easy, skruva ned kraven på den perfekta julhelgen där allt ska klaffa med julmiddagar och släktträffar. Kanske sätta på sig en tomteluva och ta en promenad i natten med hunden och en plunta med glögg i fickan och betrakta aftonstjärnan? Eller i lugn och ro umgås med sina barn och intressera sig fullt ut kring vad de har att berätta i form av glädje, oro eller sorg - och nöja sig med en skinkmacka och ett glas must till middag?

Äkta julklappar är kanske de som ges på en barnakind eller på en sorgtyngd axel?

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Julklappar, Gåvor, Empati, Omsorg, Medkänsla, intressant?