Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Tillbakablick

Slog mig ned vid datorn en stund efter att druckit kaffe och sett på ett avsnitt av 'Pan Am'. Kanske inte en serie jag är stolt över att titta på, men jag gillar 50- och 60-talets bilar, miljöer, kläder och inte minst framtidstro. Ja, kanske är jag en aning retro i min natur. Jag läser exempelvis 'Riksettan', några trevliga retrobloggar - Larssons Blogg är en favorit - och familjen Penning har minsann bott på Sjögestad Motell. Ja, även fem säsonger av Mad  Men har frugan och jag hunnit med att se.

Men jag satte mig först och främst ned för att skriva ett brev till vårt fadderbarn i Vietnam, men jag fick inte till något vettigt att skriva den här gången. Jag tycker det är svårt att balansera vårt västerländska, vidlyftiga leverne som faktiskt är vår vardag men lilla Nguyens och hennes familjs vardag, som är helt annorlunda. Jag har lärt mig det att anonyma gåvor till stiftelser eller biståndsorganisationer är bra mycket lättare än att komma behövande barn så nära som man gör med ett fadderbarn. Jag stoppade tillbaka Nguyens brev och teckning i sitt kuvert och jag ska göra ett nytt försök snart att skriva några väl valda rader till henne.

Lite julklappar har börjat att trilla in via postverket. Den stora utmaningen är att gömma klapparna för nyfikna barnaögon innan de hunnit packas in. Ett i-landsbekymmer, jovisst. Men också en rolig kapplöpning föräldrar och ungar emellan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg