Fredag kväll och arbetsveckan är över. Sitter här med ett glas rött vin och filosoferar över just mitt jobb, vad det är idag och vad det kan bli framöver.
Jag sökte ett jobb härförleden och var faktiskt iväg på två intervjuer kring tjänsten, men idag fick jag ett negativt besked. Kanske lika bra det. Tjänsten lät spännande på pappret men det fanns andra tveksamheter, inte minst lön. Och lön betyder pengar för mig och min ekonomiska framtid.
Däremot är det så att när jag väl sökt ett jobb så är processen igång. Jag fortsätter att söka efter nya tjänster då de gamla hjulspåren känns än djupare än tidigare. Vi får se hur det blir, kanske konjunkturens osäkerhet gör att arbetsmarknaden kyls av så pass mycket att inga lämpliga vägar finns att ta? Kanske det krävs en rejäl vändning för att fler guldkorn ska uppenbara sig för mig?
Annars så är det nu en bra årstid att söka efter nytt jobb. Ljuset kommer, sakta men säkert, och energin fylls på och kan omsättas i bättre utväxling. Söka tjänster, gå på intervjuer och sedan kanske nå hela vägen. Sedan är det vanligtvis semestertider så att starten på ett nytt jobb kan bli lite mjukare.
Jag har bytt jobb många gånger i min skrala karriär men mitt nuvarande jobb har jag haft i sju år. Jag var 38 då jag började och i år fyller jag 45. Det sägs att det inte är lönt att försöka hitta ett nytt jobb efter 50-55 och jag tycker det är skrämmande. I Sverige lider vi av både kompetensinkontinsen och åldersnoja - du ska vara 25 år och 10 års erfarenhet vilket en icke-matematiker kan räkna ut är en omöjlig ekvation. Ibland så anses en ålder på 30-35 vara den optimala åldern på arbetsmarknaden. Märkligt, tröttare än då har jag aldrig varit. Småbarn, kolik, falsk krupp och nattvak. Idag har jag större barn som sköter sig själva, jag får sova på nätterna och är pigg som en mört efter en natts god sömn.
Jag ser ett liknande fenomen på jobbet - om och om igen. Tjejer med utmärkta utbildningar och goda referenser som får kvalificerade jobb på andras bekostnad - damer i fyrtioårsåldern eller äldre. Sedan dröjer det inte länge innan magarna står i vädret åt höger och vänster. Därefter är det dags för vikarier och tillfälligt inhyrda. Hade jag varit arbetsgivare hade jag lärt mig efter ett tag, tror jag.
Förstå mig rätt - att bilda familj är inte nödvändigtvis enkelt. Men den svenska arbetsmarknaden tenderar att se äldre så som passé - de som faktiskt har stor erfarenhet och lägre frånvaro. Egentligen så borde småbarnsföräldrar ha en än mer generös föräldrapeng då det är mer än ett jobb att vara just det - småbarnsförälder.
Så jag agnar om och ser om jag får något annat på kroken. Jag är ju en man i sina bästa år. Så tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om
Jobb,
Lön,
Arbete,
Barn,
Utbildning,
Erfarenhet,
Fiske,
intressant?
Men är det verkligen så?! Att unga kvinnor med god utbildning/bra referenser får jobben framför 40-åriga kvinnor? Jag har läst att de som arbetsgivaren främst väljer bort är unga kvinnor med ett barn (för man räknar med att de ska få minst ett till...) Därefter väljer de bort unga kvinnor som inte fått barn men som är i barnafödanade ålder (hög risk för barn alltså...). Min erfarenhet som 32-årig kvinna är att män med samma utbildning/erfarenhet ALLTID får jobben framför kvinnorna. Nu är jag som tur är i en bransch där det råder brist, så jobb får man ändå. Och också inom ett yrke där det faktiskt inte åldersdiskrimineras i större utsträckning, utan där lång erfarenhet ofta är något positivt. Men jag är ju fullt medveten om att det åldersdiskrimineras i andra branscher. Dock trodde jag nog att någon i 40-45 gick före en kvinna i barnafödande ålder!
SvaraRaderaJag är stolt och glad över att kunna säga att en av mina nya kollegor (började i höstas) fyller 60 i år. Jag satt själv med som fackrepresentant när vi intervjuade för tjänsten. Hon var helt enkelt bäst, och därför fick hon jobbet. Hon har redan gjort mycket bra, och jag är säker på att hon kommer att vara oerhört värdefull för firman de år hon har kvar till pensionen.
SvaraRaderaDet är rätt Per! Jag är en man i liknande situation som du och jag tycker din blogg och dina tankar är mycket läsvärda då de inte bara handlar om ekonomi utan även om livets krumbuktande generellt. Keep up the good work!
SvaraRaderaAnonym, jag kan bara dra slutsatser ifrån mina egna erfarenheter så min världsbild är ingen sanning. Men åtminstone tror jag att det generellt finns för stort fokus på ålder i vårt avlånga land?
SvaraRaderaOrdningsfrun - mycket glädjande men troligen alltför sällsynt? :)
Jörgen, tack det glädjer mig och jag uppskattar alltid kommentarer kring de ting jag skriver om. Lycka till! :)
Ledsen Per, men nu är jag (för en gångs skull) inte av samma åsikt som du. Känner många som rekryterar inom både ekonomi och chefsbefattningar där man slänger kvinnors cv'n som är under 35 rakt i soptunnan (oavsett om de har barn sedan innan eller inte). Jag själv vill bara ha ett barn, men det är ju svårt att övertyga om det.
SvaraRaderaHur som helst är jag inte bitter över det, forhoppningsvis hamnar man i ett företag som vågar rekrytera rätt person, oavsett om den är 63 år, 30 år, man eller kvinna.
Själv är jag rätt fashinerad av det faktum att det inte är nån *officiell* fördel att vara ensamstående utan barn, *aldrig* vara sjuk och *alltid* ställa upp när arbetsgivaren kallar. Vardagar, kväll, natt och helg. Kollegor som under perioder både vabbar minst några dagar i månaden, när dom själv inte är sjuka förstås, eller är på någon inskolning, kvartsamtal, läkarbesök, tandläkarbesök, hämtning, lämning eller valfritt annat som kommer i vägen för 40 timmars arbetsvecka.
SvaraRaderaIbland undrar jag om mammor och pappor i småbarnsfamiljer *igentligen* ens har tid att arbeta alls...
Angelica, inget du behöver vara ledsen över. Mer ledsamt är det du skriver - jag hoppas på att företagen lär sig att se bortom kön, ålder och andra handikapp.
SvaraRaderaKarl, är det din erfarenhet? Jag minns knappt mina dagar före jag blev förälder..