Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Uthållighet kontra utbrändhet

Arbetslinjen, som vår borgerliga regering talar sig varm för, är rätt väg att gå. Att fler måste komma i arbete är helt nödvändigt för att dra runt hjulen i det vårt gemensamma - sjukvård, skola och så vidare. Att vi måste arbeta längre generellt är också troligen nödvändigt - även om det låter bryskt. Herr statminister Reinfeldt kanske kunde förklarat vad han menade på ett mer förlåtande sätt?

Tyvärr rimmar rebusen dåligt. Ungdomsarbetslösheten biter sig fast och regeringen tycks ha dåligt med idéer då tron på att skattelättnader var det vapen som skulle fungera. Ja, dessutom lär det inte bli några svenska jobb i den Saudiska öknen heller. Invandrare och deras barn får heller inga jobb. Dessutom jobbar vi som har ett jobb mer och mer. Är det hållbart?

Att jobba längre - vilka ska orka med det? Ja, troligen jag själv, så som kontorsråtta, borde kunna hålla ut längre. Men människor med fysiskt slitsamma yrken eller krav på hög skärpa? Eller inte minst de yrken som kräver förnyad kunskap från dag till en annan. Vi ska orka med arbetslivet allt längre - men vilka förutsättningar ges? Arbetslinjen är väl bra i tanke - samtidigt så har vi alla olika förutsättningar till att ge vårt bidrag till samhället.

Jag med mina 44 år - jag känner mig så klar inte lika alert som en 20-åring. Hur är det då med en som är 65 och kanske måste jobba fem år eller mer? Är tanken att det ska vara heltid hela vägen? Naturligtvis måste vi bli bättre på att ge möjligheter till att fasa ned arbetstiden ju äldre man blir. För att jobba länge krävs uthållighet - inte utbrändhet.

Redan i yngre dagar är det många som sliter hårdare än vad de borde. Jag har flera exempel på vänner och kollegor som antingen gått i den berömda väggen, knaprar piller eller är väldigt slitna och trötta. Alla är de yngre än 55. Jobba till 75? Finns inte på dagens karta.

Det finns garanterat ingen som inte önskar att de lyssnade till varningssignalerna i tid. Att vara utmattningsdeprimerad eller ha fått svaga nerver måste vara ett helvete på jorden. Tuffheten i arbetslivet är bara löjlig. Vi är människor - vi kan av naturen inte 'ha många bollar i luften' eller vara 'stresståliga'. Då vore det något genetiskt fel på oss. Att jobba länge innebär att jobba lagom - lagom mycket och lagom hårt. Naturligvis måste det vara mer samhällsekonomiskt med att vissa människor jobbar mindre än att de är sjukskrivna?

Vi får väl se vad som händer. Ligga och jobba, kanske? Direkt från långvården med datorn på magen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Att folk är sitna och trötta kan bero på att man inte går och lägger sig i tid för att bli utvilade.
    Min far tex arbetade från tretton års ålder ,tills han var 72 år.Han gick alltid och lade sig kl 21 dom dagar han arbetade,jag hörde aldrig att han klagade på att han var trött och utarbetad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, sömn är utan tvekan viktigt. För mycket nattsudd vid datorn är inget bra. Förresten - vad är klockan? ;)

      Radera
  2. Kraven ökar från företagen eftersom vinsten givetvis måste vara högre än förra året, annars har man gått back!? Jag tror att det stora problemet är storleken på företagen. En VD kommer idag aldrig att träffa sina medarbetare. Alltså är varje person bara ett nummer som ska dra in maximalt med pengar.
    Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har träffat min VD men han är inte den som är överdrivet intresserad av sina medarbetare - mer av försäljningsiffrorna.

      Radera
  3. De här raderna var något av det bästa jag läst på länge:

    "Tuffheten i arbetslivet är bara löjlig. Vi är människor - vi kan av naturen inte 'ha många bollar i luften' eller vara 'stresståliga'. Då vore det något genetiskt fel på oss. "

    Börjar tycka att din ekonomiblogg är den bästa som finns på nätet för närvarande - älskar att läsa dessa små livsfilosofiska guldkorn mellan de mer reella aspekterna av ekonomi och familjeliv.

    Fortsätt med detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jögge! Då lovar jag att fortsätta med det. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg