Den blomstertid

Nu är de flesta skolavslutningarna över. Barnen har i sina finkläder sjungit och uppträtt för oss stolta föräldrar innan de kramat sin lärare, önskats ett härligt sommarlov och kunnat springa ut i solen på jakt efter glass, bad och lek. Det är en härlig tid, den här stunden på året. Åtminstone för oss lyckligt lottade som saknar riktiga bekymmer.

För på sonens skolavslutning fanns också flickan som inte mer kommer att kunna gå efter ett fall från en gungställning. Hon var så fin i sin vita sommarklänning och nylockat hår, men jag undrar vad hon tänkte och kände när klasskamraterna efter avslutningen uppspelta sprang ut på lekplatsen. Om vi som är vuxna har svårt för att förhålla oss till sorger som drabbar oss - vad sker då inte själsligen hos ett barn?

En mamma, som jag inte sett på ett tag och med en pojke i en annan klass, smög in lite försenad och satte sig diskret vid sidan för att se sin son sjunga ‘Idas sommarvisa’. Hon var klädd i en ljusgrön sommarklänning och till den en matchande mössa. Det var tydligt att hon tappat sitt hår och att det innebar behandling mot cancer med cytostatika blev uppenbart. Hon betraktade sitt barn där på scenen och applåderade stolt uppträdet. Hon såg samtidigt trött och sliten ut, troligen av medicineringen men också av oron kring sin sjukdom. Jag undrar hur denna familjs sommar kommer att bli?

Där fanns också pojken som är blind sedan födseln, han sjöng högt och klart, och han njöt verkligen av musiken, det kunde jag se. Han verkade glad och kanske han inte saknade seendet - det som vi tar för självklart. Och där var också flickan med Cystisk fibros..

Kontrasterna mellan lycka och sorg blir så smärtsamt tydliga när hänryckningens tid är här. Medan många av oss är friska och mår bra, och har barn som också mår utmärkt, lever andra igenom en svår tid med sjukdom. När vi har en hyfsad privatekonomi och kan åka på semester och köpa glass, sörjer andra att de är arbetslösa eller sjuka och måste försaka det enklaste - till och med en glass till sitt barn.

Den blomstertid nu kommer, det är helt underbart med sommartiden. Men består våra bekymmer av att svettas i kön på flygplatsen, vilken rätt vi ska beställa på restaurangen eller att det kommit sand på strandfilten - då bör vi jobba med ödmjukheten.

Kanske är det så att de människor som levt igenom en stor sorg också är de som bäst vet vad verklig lycka är. Och att de som skakat hand med döden är de som verkligen vet vad det innebär att leva. Att livet är skört och att tiden är knapp, så mycket vet jag.

..och allt blir återfött..

Läs även andra bloggares åsikter om Tankar, Barn, Känslor, intressant?