Girl on film

Jag var på hugget för ett par år sedan då jag letade fram alla våra gamla videoband till vår videokamera. Vi filmade en hel del med den kameran, framförallt då vår dotter var liten. Och de här videokassetterna har vi varit rädda om och därför nästan aldrig tittat på, då vetskapen att varje visning sliter på dem. Så de har helt enkelt legat länge, länge i en låda. Så en vacker dag tog jag fram dem och skickade dem till Uppsala bildteknik för att föra över dem på DVD. Det blev totalt fjorton skivor och därmed så blev de gamla filmerna väldigt 'tittarvänliga'. Det blev ett familjenöje många kvällar.

De senaste dagarna har jag tagit nästa steg i tillgängligheten. Med hjälp av en prisvärd programvara som heter AVS Video Converter har jag konverterat filmerna till ett 'internetvänligt' format som jag kan dela med mig av till vänner och släkt. Jag sparar dessa videofilmer på min DropBox och där kan jag sedan dela dem säkert och tryggt.

Ja, jag har suttit vid datorn och gjort annat medan filmerna har konverterats, och medan det har gjorts har en förhandsgranskning rullat, vilket har varit nästan omöjligt att inte titta på. Jag konstaterade raskt att man glömmer fort. Och man glömmer hur fort tiden går. Lilla dottern sjunger, leker med sitt dockhus och busar på filmerna. Det var igår. Idag är hon fortfarande min underbara dotter men längre än sin mamma, med smink och nagellack och på väg mot att bli vuxen. Var tar tio år vägen? Och så snabbt?

I två veckor har hon nu varit på scoutläger och på söndag ska jag hämta hem henne. Det har varit tomt utan henne här hemma. Hennes rum, som hon städade innan hon åkte, är också tomt och stilla. Det är nyttigt för henne att komma bort lite men också nyttigt för oss föräldrar. För det blir allt tydligare att hon är vår - men till låns. En dag flyger hon för gott och då vill jag att hon verkligen behärskar tekniken.

Så som förälder till perfekta barn - ja, som som alla föräldrar känner det i sina hjärtan - så inser man att man själv har många brister. Misstag har vi alla gjort som vi mer eller mindre önskar ogjorda. Och helst vill man att ens barn låter bli att göra samma dumheter. Men det fungerar väl inte så, tyvärr.

Men något som jag kommer att säga till mitt barn den dagen hon står där med resväskan på väg mot egna äventyr är att när du står inför ett vägval, välj inte på måfå. Sätt dig ner och vänta, ta ett djupt andetag och lyssna på vad ditt hjärta säger. Välj sedan den vägen. 

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Barn, Familj, intressant?