Lurad

Att vara godtrogen och utgå ifrån att andra alltid har ett ärligt uppsåt är egentligen en god egenskap. Ända tills man far illa eller blir lurad. ‘Hur kan man vara så dum?’ raljerar omgivningen. Ja, hur dum var jag inte som lät mig luras? Skamkänslorna kommer så som ett brev på posten.

Tyvärr finns det så många bedragare som saknar etik, moral eller ett samvete. En skurk som står och skramlar med en falsk Röda Korset-bössa eller ett avskum som lurar sig in hos äldre människor för att stjäla vigselringen eller pensionen - här har vi de riktigt låga uslingarna. Banditer som skickar falska fakturor eller försöker att lura till sig pengar är ynkliga, men inte fullt lika avskyvärda. Bluffare som däremot spelar på människors girighet kanske nästan är acceptabla?

Nej, så är det klart inte. Däremot så tycks en del människor totalt glömma bort risker när det handlar om att tjäna pengar. Att göra klipp eller att få ‘möjligheten’ att investera sina pengar i något som nästan låter för bra för att vara sant. Ett livs besparingar som slängs vårdslöst rakt i famnen på en skurk med oljad svada - det kan man få för sig när det handlar om att tjäna pengar.

Att tusentals svenskar med i genomsnitt en investering på etthundratusen kronor låter sig luras per år känns anmärkningsvärt. Någon research borde man kanske företa sig innan någon transaktion blir aktuell?

Finansinspektionen har en sida med företag som inte har rent mjöl i påsen som man kan läsa på. Det är ingen kort lista vilket skvallrar om hur lönande det är att lura investerare. Du finner listan här.

Nej, jag blir trött på girighet och navelskåderi rätt ofta. Nu ser jag fram emot årets sommarpratare i P1 där Björn Lindeblad, den unga finansvalpen som tyckte det hela kändes fel och istället blev Buddhistisk skogsmunk, berättar om sitt liv och sina tankar. Först civilekonom från Handels, sedan biträdande ekonomichef på AGA innan insikten kom om att det här inte var vad Björn ville med sitt liv.

Han kände att något var fel. På morgnarna stod han framför spegeln i ett vackert hus vid havet i Spanien, i vit skjorta, slips och kostym, på väg till jobbet – och gav spegelbilden ett leende, vände tummarna uppåt, och sa: It’s showtime, folks! Insikten om att han spelade en roll som han inte trivdes med fanns dock där. Det ska bli spännande att höra.

Läs även andra bloggares åsikter om Investera, Etik, Privatekonomi, Lycka, intressant?