Detalj

Att drömma under natten kan ge trevliga känslor när drömmen är trevlig. Mindre roligt är mardrömmen, men i de flesta fall är den lätt att skaka av sig. När den upplevs som så verklig att den går att ta på - då blir det däremot riktigt obehagligt. En sådan dröm hade jag under de arla timmarna.

Telefonen ringde och jag svarade. Det var min mamma. Först var hon som vanligt och frågade hur det var med oss. Sedan tystnade hon. Jag frågade hur det var och hon svarade att något hade hänt. Jag kände hur obehaget kröp på mig och jag anade att det hade med pappa att göra. Hade han blivit sjuk? Eller ännu värre än så? Var han död? Jag försökte få fram vad det var som skett, men mamma var svår att nå och hon svarade undvikande. Sedan vaknade jag.

Jag vet att jag är en funderare och jag har ibland tänkt att mina föräldrar är gamla numera och att slutet är oundvikligt en dag. Morbida tankar, kanske. Eller ett försök till en förberedelse mentalt för det självklara - att allas tid är ändlig. Att min kära pappa faktiskt är en gammal man nu.

Min dröm fick mig att stanna upp och tänka igen. Vad är jag egentligen ämnad för att göra här i livet? Det blev påtagligt att tänka till nu när jag funderat på att byta jobb. Är det rätt att byta upp mig till ett nytt jobb i samma bransch med ett högre tempo och mindre utrymme till eftertanke? Vad är jag för en person, innerst inne?

Det finns små och stora människor och jag vet med mig själv att bland de små vill jag inte sluta mina dagar. Alltför många människor tycks bara köra på som om deras tid vore oändlig. Zoombies rent själsligt? Själv funderar jag mycket kring hur en bra medmänniska ska vara och strävar själv mot detta i all ödmjukhet med vetskapen om att det är en stor utmaning. För vad spelar egentligen någon roll? För få tycks se var den verkliga rikedomen finns. Hur många har insikten kring vad som är av verklig vikt?

Ibland känns det som om saker sker kring mig av en anledning. Av sig själv, tycks det som, men lite för ofta och lite för tydligt att det känns som en slump. Kanske det finns en ängel någonstans som vakar? Det är svårt för mig att förhålla mig likgiltig till världsalltet, livet och döden - och fokusera helt på det världsliga med pengar, karriärer, prylar och andefattiga människor. För vad betyder något innerst inne för var och en? Ställer alla sig den frågan? Hinner vi med att se det sköna i detaljerna?

Jag vet vilken väg jag vill gå. Längs den tror jag att min stora lycka finns. Var finns din?

Läs även andra bloggares åsikter om Lycka, Positiv, Förnöjsamhet, Vänlighet, intressant?