Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Hora för kungen!

En av de böcker som lästs under lata sommardagar detta år är den mindre smickrande sagan om Sveriges kung. 'Den ofrivillige monarken' av av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer är troligen ingen historia som vår kung eller för den delen monarkikramare önskat skulle komma ut. Men så fungerar det - ingen så väl mörkad lögn förblir dold för evigt. Det är en viktig bok men en dåligt skriven historia, tyvärr. Tur jag bara köpte den som pocket.

Egentligen så struntar jag i kungen och hans polare och deras grisiga kvinnosyn. De är inte ensamma om den problematiken att sakna etik och empati för utsatta kvinnor. Problemet som föreligger är dock att kungen är svensk statschef och uppbär en icke blygsam ersättning via skattemedel. En ärvd befattning är så förlegad att den borde tagits bort för länge sedan. Kungen kan väl få slippa oket och bli en vanlig horkarl?

Om vi nu tvunget ska ha kvar det här med kungligheter och kungahus så är åtminstone trösten den att Victoria och Daniel är betydligt mer trivsamma i sina roller än vad både kungen och Silvia någonsin varit. Men statschefsuppdraget - det måste få sitt slut snart, det är näst intill löjeväckande att våra partier inte vågar ta i frågan.

Vad säger du?

Läs även andra bloggares åsikter om , intressant?

Kommentarer

  1. Ja, hela biten med kungahuset är löjligt. Att det är odemokratiskt borde räcka som argument. Men till det kan man även säga att det är omodernt, orättvist och kostsamt.

    SvaraRadera
  2. Monarkin och Kungahus är en enorm Turist magnet. Det lilla Monarkin kostar i förhållande till intäkter och reklam för Sverige är försumbart. Det är den absolut bästa reklaminvestering för Sverige vi kan ha.

    Var stolt över vår historia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns mycket att inte vara stolt över också?

      Poängen är statschefsposten. Detta är helt galet.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg