Oroburende

Jag tillhör småfolket, den grupp av människor i samhället som är vanliga löntagare eller egenföretagare. Vi som varje dag väcks av klockan och uppmaningen att än en dag stiga upp och göra dagsarbete. De flesta av oss gör det varje dag, även om vi känner oss lite krassliga eller om vi egentligen är urless på våra jobb. Vi behöver ju försörja oss, våra barn och betala skatt för vårt det gemensamma. Vi har en hög arbetsmoral och vi är stolta över det. Ibland är vi dessutom tacksamma för att vi faktiskt har ett jobb att gå till.

I över tjugo års tid har jag lönearbetat minst 40 timmar i veckan, fått fem veckors ledighet per år och en dräglig lön. När alla utgifter har betalts har familjen haft en slant över. En del har gått till semester och en del till annan nödtorft. En del har vi sparat - för framtiden eller regniga dagar. Där är vi ganska lika med många bland småfolket. Men på en punkt tillhör vi en udda falang - vi är rädda om våra slantar som vi slitit hårt för.

Jag har lärt mig den läxan som alla borde lära sig: alla vill ha dina pengar i utbyte mot så lite som möjligt i motprestation. Så enkelt är det. Frågan du behöver ställa dig är vad en hundralapp betyder för dig? Vad har du försakat för att tjäna den? Vad vill du att den sedeln ska göra för dig här och nu eller i framtiden?

Ett exempel på helt ogenerat tillvägagångssätt för att sko sig på småfolket är SMS-låneföretaget Kredit 365 som gärna lånar ut en tusenlapp till dig mot en grotesk ränta. Ett än mer flagrant sätt att tjäna pengar på dig utan att anstränga sig är Swedbank Robur som förvaltar en stor del av småfolkets fondbesparingar. Det här är en slags bedräglig verksamhet som i korthet handlar om att säljare på Swedbanks kontor rekommenderar företagets egna fonder vilka tar ut avgifter i god ordning men som inte presterar bra. Men verksamheten är framgångsrik och Swedbank tjänar fina pengar på sina fonder. Som en kommentar skrev: Swedbank Robber är ett mer korrekt namn.

De fyra storbankerna är klart dominerande på fondscenen med sammanlagt 60 procent av marknaden. Swedbank är solklart störst men alla fyra har nått sin position tack vare bankkontorens starka säljorganisation.

Frågan jag ställer mig är: om vi nu sliter ganska hårt för våra löningar; varför lämnar vi då så gärna över ansvaret till andra att hantera dem ovarsamt - samtidigt som vi betalar dem för att göra så? Vad är svaret? Lättja? Okunskap? Förtroende?

Läs även andra bloggares åsikter om Fondsparande, Fonder, Etik i ekonomi, intressant?